BloggProffs

SP-BORÅS 1982-2007: LITEN BY – STORT HELVETE – MAGNET FÖR PSYKOPATER OCH AKADEMIKERNAS B-LAG

WORKING PAPER

Efter hand kommer denna blogg att kombineras med  www.sagittarius006.n.nu som kommer att domineras av förklarande text:

- Sagitarius006.bloggproffs.se / bilder / kopior av dokument mm (obs ett ”t”)

- sagittarius006.n.nu / förklarande text mm (obs två ”t”)

Denna blogg har karaktären av nyckelroman med titeln:

”SP-BORÅS 1982-2007:  MAGNET FÖR PSYKOPATER OCH AKADEMIKERNAS B-LAG”

VARNING: Om du är anställd vid RISE-SP så är ”ARSE COVERING” av största vikt. Även om du inte begår något fel löper du ändå risken att få skulden för vad diverse inkompetenta chefer hittar på om något uppdrag misslyckas (egentligen fattar dom inte detta – bevis följer). Då behöver du dina email, kopior på viktiga handlingar, anteckningar från möten, telefonsamtal o.dyl.

FÖRORD

Denna hemsida är inte min biografi, ej heller en vitbok om delar av mitt liv. Allt jag redovisar är sant – även om jag roar mig med att spetsa till formuleringar om händelser som redan är idiotiska och osannolika – till och med bisarra. Alla bilagor, dokument mm är naturligtvis kopior av existerande dokument. Just denna hemsida är delvis ett försök att testa om läsekretsen har liknande synpunkter på mina erfarenheter från SP-Borås. Jag har en större hemsida där jag kommer att redovisa ett större antal dokument: www.sagittarius006.n.nu som inte ryms på denna gratisblogg. Observera att antalet ”t” är olika i sagitarius006.bloggproffs.se jämfört med sagittarius006.n.nu.

Efter min anställnings avslutande  vid SP-Borås år 2000 har jag haft svårt att förstå vad SP-Borås egentligen sysslade med – alla konstigheter som skrämde bort många presumtiva uppdragsgivare.  Fanns det någon styrelse, vad accepterade arbetsgivaren Staten?? För SP:s  byråkrater inklusive chefsgarnityr utvecklades en längtan efter verklighetsfrämmande drömmar om alla former av styrning av hur den vetenskapliga verkligheten ser ut. Mycket snabbt på 1980-talet blev klent begåvade administrativa funktionärer förvandlade till experter på allting som dom knappt kunde stava till. 1980-90-talet var SP:s lyckosammaste tid där inga gränser fanns för världens bästa provnings- och forskningsanstalt.

SP-Borås var ett underligt och klent begåvat försök att ersätta textilföretaget ”Algots” som gått i konkurs.  Men Borås politiker (S) drack champagne hela dagarna när det ärevördiga SP – Statens Provningsanstalt utlokaliserades från Stockholm till Borås.

Denna hemsida är tyvärr fylld med aversion och nedsättande omdömen om SP-Borås. Och man kan undra varför. Orsakerna är ett flertal. Mina år vid SP-Borås 1978-2000 var fyllda av trakasserier från Verksledningen och den interna milisen ”Nomenklaturan” vilket störde min uppdrags- och FoU-verksamhet. Och det var syftet med trakasserierna. Min verksamhet vid enheten för Materialteknik (och senare vid Energiteknik hotade existensen för laboratoriet för Materialteknik så till den milda grad att Verksledningen och Nomenklaturan helt enkelt ville få bort mig. Materialteknik var själva oförmögna att locka till sig uppdragsgivare, trots att där fanns ett tiotal doktorer av olika  kulör och kaliber. Verksledningen var en samling gröngölingar som trodde att ju flådigare akademisk titel desto större kompetens på laboratoriegolvet och på världsmarknaden (???). Men verkligheten ser helt annorlunda ut. Dessa nyutexaminerade akademiker var ofta arbetsskygga nybörjare som helst av allt ville sitta bakom ett skrivbord eller i ideliga möten med likasinnade kompisar som nu njöt av den ideala tillvaron i en trygghetszon dom knappt kunnat drömma om.  Tekniska spörsmål kring provningar och utredningar fick de tekniska handläggarna ta hand om. Gick det åt helvete fick handläggaren skulden och gick det bra kunde akademiker-chefen plagiera provningsrapporten med sig själv som ensam författare – för snabb leverans till lämplig tidskrift. Dessa ”den nya typen av doktorer” var examinerade enligt ”det nya systemet” från 1977 där devalverade doktorer uppfyllde gamla krav för licentiatexamen (gammal fil.lic = ny doktor).

(Jag själv är fil.lic i oorganisk och fysikalisk kemi från Umeå Universitet och hade kunnat disputera 1977. Men av personliga skäl lämnade jag och familjen Umeå Universitet för anställning vid SP-Stockholm för senare utlokalisering till SP-Borås. Avsikten var att jag efter något år skulle avlägga doktorsexamen vid Umeå Universitet).

I botten hos SP-Borås fanns ett förakt för norrlänningar och akademiker som utbildats norr om Dalälven (Sundsvall, Umeå, Luleå). Däremot fick examina från KTH Stockholm, Uppsala, Lund, Chalmers Göteborg m.fl ett rykte som överlägsna akademiker. Att denna uppfattning är felaktig framgår av deras prestationer vid utredningar och FoU-insatser enligt SP-LEAK 1, 2, 3, 4, 5 – - 13  mm.

En annan orsak som har förpestat min tillvaro vid SP-Borås 1978-2000 var den latenta fascism som präglade Verksledningen och dess hantlangare – Nomenklaturan. Det obehagliga med många arbetsplatser är att de blir en arena för allsköns psykopater och där dom trivs så innihelvete bra. Resultatet brukar bli att sådana företag blir experter på självmål och intern kannibalism – och på den planhalvan platsade  SP-Borås perfekt. Men SP-Borås ville tillhöra världens bästa institut beträffande forskning och provning. Ambitionerna och resultatet kolliderade fullständigt. Redan 1990 var SP-Borås  på väg mot ruinens brant. Men för staten och Borås Stad var detta en politisk omöjlighet – som att avliva jultomten. Alltså fortsatte staten att pumpa in fler livsuppehållande miljoner till ett alltmer inkompetent och dysfunktionellt institut befolkat av akademikernas B-lag.

Från och med 1982 när Claes Bankvall blev GD och Jan-Olof Johansson blev marknadsdirektör (eller något liknande) blev samarbete över lab-gränser i princip förbjudet – dvs altruism i alla former motarbetades av verksledningen. Däremot gynnades anställning av personer med patologisk egoism av typ etisk, rationell, psykologisk eller anarkistisk egoism. Detta medförde att SP började befolkas av allsköns psykopater med tunnelseende samt någon akademisk titel som vanligen var irrelevanta för SP:s verksamhet.

X   1982-2017: När byråkraterna ströp SP-Borås

En mer komisk observation jag gjorde redan från 1982 var att personer på olika former av chefspositioner vid SP-Borås uppträdde högljutt, oförskämt och ohyfsat som lantisbusar. Detta kan delvis förklaras med att Borås-personalen var osäker på sina nya roller och därför valde att vara oförskämda för att därmed försöka dölja sin inkompetens. Dom trodde därmed att deras uppträdande var ett uttryck för en frimodig och naturlig charm när det egentligen bara handlade om oborstad och knölig opportunism. Vid mina besök vid olika forskningsinstitut runtom i Europa är skillnaden markant. Motsvarigheter till SP-Boråsarnas knöliga uppträdande går inte att finna någonstans bland Europas större forskningscentra jag besökt.

Den allmänna stämningen bland SP:s funktionärer (chefer, personal, byråkrater, småchefer och funktionärer av olika kaliber mm) var från 1980-talets början  att dom flesta inte passade in i kostymen. Alla var ängsliga och rädda för att göra fel. Det stora problemet var att ingen visste vad som var fel eller rätt. Verksledningen visste inte heller och dom gröna cheferna satt i samma båt. SP:s provningsverksamhet handlar till stor del om provningar enligt internationellt standardiserade metoder som kan vara mer eller mindre komplexa och avancerade.

Och nu började inkompetensen få praktiska konsekvenser med inslag av korruption och bedrägeri. Bortsett från den allmänna inkompetensen blev jag mobbad eftersom jag påtalade att vissa utredningar var felaktiga (se SP-LEAKS 00-13 mm).  Jag tyckte nämligen att det var bedrägeri att lura husägare, försäkringsbolag, byggherrar, tillverkare, beställare som Konsumentverket m.fl.  Se vidare angående ”Kalkonkvintettens” upnosed och högfärdiga fantasier med inslag av scientologikyrkans världsbild (se SP-LEAK 01 och 09). Eftersom jag tydligen är eller var naiv blev jag till slut ytterligt besviken och förbannad.

Ett statligt institut med växande problem - Några varningstecken

1) Om du förolämpar en person tillräckligt många gånger kommer denne till slut att slå tillbaka med värre konsekvenser än du kunde föreställa dig

2) Om man kapar svansen på en glad hund med fem cm åt gången kommer hunden att dö

3) Vid fronten i krig blir impopulära befäl ibland avrättade med en skottsalva i ryggen

4) Att personal lämnar sina anställningar beror vanligen på chefen / cheferna – inte pga själva jobbet

5) Ett attitydproblem som kvävde och förlamade personalens arbetslust och kreativitet var boråsarnas ”dumsnälla beundran” för akademiska titlar trots att personerna för denna beundran ofta var inkompetenta rötägg

6) Ett ännu större problem var att SP:s verksledning plus många chefer betraktade sig själva som mycket kompetenta charmtroll som lockade stora skaror av beställare av uppdrag och bidragsgivande FoU-pengar. Men dessa akademiska charmtroll betraktade vanligen den personal som utförde jobben som klent begåvade straffångar utan något som helst marknadsvärde

XX   Inkompetenta och osäkra småchefer skapade en intern milis – Nomenklaturan med marknadsdirektören JOJ som duschad, kammad, putsad och prisbelönt utställningsgris

Skapandet av SP:s interna milis (Nomenklaturan) har många aspekter och

 

SP:s verksledning 1982-2000 bestod av GD/VD Clas Bankvall, marknadsdiredsvärde

ktören Jan-Olof Johansson, HR-chefen Anita Olsson plus några till.

Godtyckliga och svajiga sekretessregler vid SP-Borås

För mig som teknisk handläggare vid labbet för Ytskydd och Korrosion var det ett oskick och brott mot sekretessreglerna att alla byråkrat-fjantar och chefer på olika nivåer skulle ha tillgång till alla uppdragsrapporter inklusive rapportunderlag som dom var alltför inkompetenta för att begripa men där slutsatserna oftast var fullt begripliga och med högt marknadsvärde. Så var det inte vid SP-Stockholm eller vid SP-Borås när Henric Bildt var generaldirektör. Men vid SP-Borås började byråkrat-fjantarna att sprida sekretessbelagt material i sina maktspel med olika härskartekniker och kanske lönsamma korruptionsmetoder av olika slag. Till denna ständigt växande grupp av byråkrater med luddiga mandat räknar jag generaldirektören, marknadschefen, personaldirektören, alla olika kvalitetschefer, enhetschefer, FoU-chefer, lab-chefer och allsköns småchefer med fantasifulla titlar. Vid slutet av 1990-talet dök det t.o.m. upp standardiseringschefer vars uppgift var att bromsa den SP-personal som det fria näringslivet utvalt som sina representanter i dom spegelkommittéer som bevakade pågående Europa-standardisering inom CEN (Comité Européen de Normalisation). Detta kunde ju inte Verksledningen och Nomenklaturan tolerera eftersom det skedde utan deras kontroll. Denna ”kontroll” var dock helt imaginär eftersom syftet med dessa ”standardiseringschefer” var enbart en titel-premie till någon SP-funktionär för någon slags prestation i Nomenklaturans hemliga anda och syfte. Att befatta sig med CEN-standardiseringen fanns inte på kartan. Detta skulle straffa sig senare (SP-LEAK 003).

På gamla dar har jag ofta funderat på hur denna osunda och giftiga kultur kunde utvecklas inom SP-Borås. Att Verksledningen med GD/VD Clas Bankvall plus den lille Marknadsdirektören Jan-Olof Johansson (bilagor) gynnade och understödde denna kultur av egoistiska skäl är uppenbart (bilagor). En mer komplex fråga är varför personal från Borås föll i farstun för dessa ganska billiga Halleluja-trumpeter. Är Boråsaren klent begåvad? En komisk men också allvarlig rasistisk iakttagelse är att av alla nyanställningar som gjordes under 80-90-talet hette alla Johansson, Andersson, Carlsson, Olsson, Pettersson, Persson, Svensson, Jönsson, Fransson, Jonsson osv. Anställda med efternamnet Johansson betraktas i Borås som tillhörande en exklusiv elit som automatiskt hamnar i den kommunala Adelskalendern. Orsaken är det framgångsrika företaget ”Algots” som skapades av entreprenören Algot Johansson men som gick i konkurs på 1970-talet.

Via s.k. ”interna FoU-projekt” som var statens årliga bidragspengar för att hålla SP-Borås ekonomi flytande när konkursen stod för dörren. Staten krävde aldrig någon redovisning för dessa årliga tiotals miljoner SEK vilket medförde att dessa projekt-rubriker hängde med i SP-budgetar år efter år i tiotals år. Dom ”interna FoU-projekten” verkade heldöda hela tiden eftersom statens pengar gick till att avlöna favoriserade byråkratfjantar och doktorer som gick i arbetsträning halvsovande bakom sina skrivbord. Dom avskydde kontakter med presumtiva uppdragsgivare från privata företag, kommuner och landsting, försäkringsbolag ”you name it”. Ett förslag som höll på att gå igenom var att avgiftsbelägga telefonkontakter med dessa arbetsskygga individer. Egentligen spelade det ingen roll eftersom vissa inte var kontaktbara p.g.a. psykiska handikapp. Men i lugn och ro borde kanske några ha kunnat prestera någon FoU-ansökan till någon extern FoU-finansiär – men det gick ju inte heller eftersom dom saknade sociala kontaktnät till marknaden och visste ingenting om marknadens behov.

Men inom Nomenklaturan utvecklades bakom stängda dörrar en slags bymentalitet präglad av skenhelighet, allsmäktigt och allenarådande översitteri med inslag av frimureri och korruption. Ur denna sörja av allianser sattes alla föreskrivna sekretessregler ur spel och ett brett samspel utvecklades med SITAC och SWEDAC-Borås (övervakande myndighet av SP). Fullständigt regelvidrigt.

Nomenklaturans existens var starkt beroende av personalavdelningens STASI-liknande register över personalens åsikter om ditt och datt, hälsoläge, ledigheter, övertid, sjukledigheter, mediciner, tecken på missnöje, lyhördhet och entusiasm mot överordnade mm.

Inför en konfrontation med mina chefer – sektionschefen John-Rune Nielsen, laboratoriechefen Björn Andersson och personalchefen Anita Olsson i kanslihuset (Det Bruna Huset) var jag i sällskap med en kvinnlig fack-representant. Jag hade nämligen anmält dessa chefer till facket eftersom dessa höjdare hade presterat ett ”dokument med 30 frågor” eftersom jag ställt ca 10 enkla frågor till ”kaos-primadonnan” John-Rune Nielsen angående hans sätt att motarbeta mig i min uppdragshantering. Han svarade inte naturligtvis. Istället skrev han 30 skriftliga frågor till mig, säkert i samarbete med lab.chefen Björn och personalchefen Anita. Norske John-Runes behandling av det svenska språket var normalt så undermåligt att han inte kunde ha skrivit dessa 30 frågor själv. Frågorna var nedlåtande och militäriskt formulerade enligt GESTAPO:s förhörsmanual typ 3. I slutet stod att ”detta var en order”. Jag svarade inte, eftersom mina ursprungliga 10 frågor inte besvarats. Då kom en ny lapp: ”Detta är en order”. Till saken hör att John-Rune aldrig ville eller kunde föra en muntlig diskussion. Däremot lämnade han skrivna lappar på mitt skrivbord när han såg att jag var minst 100 m från mitt skrivbord. Ganska komiskt. Men trots att han vanligen uppträdde som en lobotomerad SS-soldat var han en rädd och ängslig typ. I alla fall gick jag till facket som förhandlade fram ett möte i ”Bruna Huset”. Fack-representanten berättade att personalchefen Anita hade en full A4-pärm om mig på sitt tjänsterum. Innehåll obekant. Men man kan ju gissa. Det blev tre möten med tre protokoll skrivna av Anita. Med tanke på att hon inte förde några anteckningar under mötena tror jag att hon hade en bandspelare gömd i rummet – vilket är olagligt att göra i hemlighet. Om dessutom personalavdelningens STASI-dokumentation är laglig vet jag inte – men polisen fick ju inte föra register över zigenare för några år sedan. Dock brukade SPs verksledning plus Nomenklatura betrakta sig som ett överstatligt organ med egna godtyckliga regler.

All dokumentation om ovanstående skärmytslingar kommer att redovisas i hemsidan www.sagittarius006.n.nu  under rubriken SP-LEAK 5.

XX KORRUPTIONEN I SVERIGE

Om korruption vore en industriell eller militär aktivitet skulle den vara världens tredje största angående ekonomisk storlek. Korruption innebär att personer utför en handling för egen vinning genom att missbruka sin ställning (Transperancy International 2013).

SP Statens Provningsanstalt etablerades 1920 och kännetecknades under Stockholms-tiden 1920-1978 av strävsam kompetens utan publikfriande piruetter från PR-träsket. SP-Stockholm hade ett rykte som opartisk resurs beträffande provningar och utredningar av konsument- och industriella produkter.

Denna blogg (Working Paper) försöker att beskriva, men lyckas knappast att klarlägga alla besynnerligheter som drabbade SP Statens Provningsanstalt i och med utlokaliseringen från Stockholm till Borås 1977-1980. Av redovisade kopior på rapporter, dokument, fax mm som SP-Borås producerade framgår att verksamheten innebar ett systematiskt manipulerande av provningsresultat, skadeutredningar mm. Det mest upprörande är nog ändå allt fusk fr.o.m 1993 som SP och dotterbolaget SITAC  i Karlskrona medverkade i beträffande typgodkännanden av byggprodukter som hela byggbranschen tvingades betala, ibland under bordet.

0  HISTORIER FRÅN DEN AKADEMISKA RÄNNSTENEN VID SP-BORÅS 1977-2007

Har du kört en Opel Rekord (1960) från Umeå/Robertsfors till Stockholm/Rinkeby nonstop någon gång? Fullastad, 55 hkr DIN, toppfart 130 km/h, begagnad 26.000 mil. En av Sveriges populäraste bilar vid den tiden, snyggare än Volvo PV 440, bekväm och pålitlig men lite amerikanskt gungig i fjädringen – rena gunghästen faktiskt. Min fru med vår dotter kom efter i en mer modern Ford Taunus. Flyttbussen var framme före oss i Rinkeby – som på den tiden (1976) var rena idyllen vid Järvafältet.

Sålunda startade vi vårt äventyr i södra Sverige Robertsfors i Norrland till Borås via några år vid SP-Stockholm. Min fru född i Lappland, jag i Bergslagen, och vår underbara lilla dotter. Vilken framtid väntade oss nu? Vi var blåögda och naiva och trodde att SP var en gammal och pålitlig statlig myndighet sedan 1920 som betydde omutlig ärlighet och rent spel. SP-Stockholm vid Drottning Kristinas Väg var uppförd i marmor, granit och ädelträ och andades stabilitet, professionell kompetens och juridisk rättvisa i det lilla nyvakna landet Sverige. Det första världskriget slutade 1918 med allmänt kaos och nya allianser skapades mellan världens nationer. NF Nationernas Förbund skapades med USA som pådrivare men USA ville inte bli medlem.

Redan på 1500-talet etablerades den svenska godtrogenheten att våra makthavare också var våra beskyddare. Samtidigt etablerades över hela Europa, framförallt i Tyskland, etiketten ”Die dummen Schweden”. I Finland betraktas svenskarna som bögar efter några klunkar Koskenkorva. I Holland tar man inte svenskarna på allvar – ungefär som vi betraktar norskarna. I Sydafrika anses svenskarna vara korkade och menlösa kommunister av dom vita – och av dom svarta som ”Die dom blank volkes” som man kan mjölka på pengar. Nazisterna Göbbels och Göring tyckte att de svenska männen led av drängmentalitet, svaghet och menlöshet. Göring beundrade den svenska kvinnan som han fann stark och värd respekt – vilket säkert påverkade valet av hans första fru (inklusive missbruket av morfin och Pervitin). Vid internationella kontakter betraktas svenskarna som lätt utvecklingsstörda, man ler och är snäll emot dom och klappar dom på huvudet – samtidigt som man känner sig allmänt besvärad och vet inte riktigt om man skall ta dem på allvar eller försöka smita undan. När dom inte är närvarande kan man pusta ut och skratta åt dom. I Frankrike kallas svenskarna för ”carottes” (morötter) och bland affärsfolk i Paris drar man lott om vem som skall tvingas att luncha med svenskar som är på besök. Ingen vill frivilligt ta på sig denna pina eftersom svenskarna är så kompakt fantasilösa. Dom kan bara prata pengar, bilmodeller eller möjligen fotboll och golf. Ingen har läst romaner, ingen vet ett skvatt om konst eller kultur i allmänhet. Ingen intresserar sig för några djupare samtal eftersom svenskarna är livrädda för att allmänna psykologiska spörsmål kan avslöja deras sexuella och andra preferenser som kan blottlägga deras knepiga karaktärer – som om det var statshemligheter.

XX  KORT HISTORIK

SP Statens Provningsanstalt grundlades och etablerades redan år 1920 med säte i Stockholm. Men dess varumärke begravdes 2017-01-01 i Borås. Därmed blir det inget hundraårsjubileum för SP år 2020, vare sig i Borås eller vid några filialer. Varför har staten satsat många miljarder för att utlokalisera ett fungerande institut från Stockholm till Borås? Ställ frågan till socialdemokratiska riksdagsmän med Olof Palme och Ingvar Carlsson i spetsen – och du får inget svar. År 1972 beslutade Riksdagen om utlokaliseringen som började genomföras 1976-78. Ansvariga S-politiker är numera döda, på långvården eller sitter i fängelse.

I denna blogg diskuteras och redovisas med bilagor några av SP:s största fiaskon: SP-LEAKS 1, 2, 3, 4,  – 12, det kan bli flera.

SP-LEAK 00: Tiden 1980-2016. Utlokaliseringen från Stockholm till Borås medförde kaos och växtvärk som framförallt verksledning och styrelse inte var vuxna att hantera. Några etiska koder som uppförandekoder, internt och externt gentemot kundgrupper och FoU-beviljande organ fanns inte. Allt präglades av ”hela havet stormar” där byråkraternas gapigaste psykopater härjade utan hämningar resten av seklet. Marknadsdirektören Jan-Olof Johansson drev en etikettskola för byråkrater och gröna akademiker i konsten att uppföra sig drummelaktigt och oförskämt under titeln ”Tillämpning av hundpsykologi för styrning och kontroll av personal”. Marknadsdirektören tyckte nog själv att hans undervisning var en succé eftersom antalet bondläppar och lantisbusar ökade inom SP-Borås. Men personalavgångarna tilltog och ekonomin dök (bilagor).

SP-LEAK 1: Skadeutredningar om en epidemi av VVS-korrosion i kopparrör som drabbade hela Borås i form av vattenskador. Jag kallar eländet för ”Fallet Conny Persson” och ”Operation Rädda normal-Carlsson”. Det enastående kaos och SP:s skandalösa insatser framgår av SP-Rapporterna 91M5 1445, 93E2 0392, 94M5 0542, korrespondens med SWEDAC, kommunikation mellan SP Energiteknik och Materialteknik, tidningsartiklar från Borås Tidning mm (bilagor).

SP-LEAK 2: Aktiv styrning av uppdrag från SP-Energiteknik till SP-Materialteknik reglerat i ett dokument författat av enhetschefen Per-Ingvar Sandberg (bilaga). Enheten för Materialteknik hade stora svårigheter att locka till sig uppdragsgivare och externfinansierade forskningsprojekt trots riklig tillgång på disputerade akademiker, visserligen nyutexaminerade och med jobbigt hög svansföring.

SP-LEAK 3: Uppdrag från en skorstenstillverkare angående ett typgodkännande utfärdat av SITAC (dotterbolag till SP). Rapport 96E2 1430 samt korrespondens med marknadsdirektören Jan-Olof Johansson, SITAC-funktionären Sven Sjökvist, Advokatbyrån VINGE, NSPAB mm. Marknadsdirektörens bägge fax är båda en vildsint show präglade av inkompetens, felaktigheter, rena lögner mm – allt på beställning av en SITAC-funktionär. Det är uppenbart att Johansson känner att han passerat bäst-före-datum och känner sig tvingad att visa prov på storartade ledaregenskaper och utomordentlig handlingskraft. Men han hade grävt i fel potatisland. Att försöka göra om personlig ilska till juridik klarade han inte av (bilagor).

SP-LEAK 4: Intern SP-kritik om hantering av ett BFR-projekt om skador i solfångare över hela Sverige på konvektionshinder av FEP. Sidouppdrag till PGI Plast- och Gummitekniska Institutet i Göteborg (bilagor).

SP-LEAK 5: Konflikt 1997 med SP:s ledargarnityr angående deras inkompetens och aktiva sabotage av uppdragsverksamheten. Chefer Energiteknik, personalavdelning, facket inblandade (bilagor).

SP-LEAK 6: SWEDAC i Borås är den myndighet som ”borde” övervaka och kvalitetsgranska SP:s verksamhet. Rent praktiskt saknar denna övervakning all substans eftersom SP-Borås och SWEDAC-Borås är alltför goda sängkamrater sedan många år tillbaka. Några spärrar angående separat sekretess finns inte. SWEDAC:s personal är till stor del rekryterad från SP-Borås (bilagor).

SP-LEAK 7: VD Bankvall åker till MPA Dortmund för att inför professor Kruse förtala min person som medlem av CEN/TC166/SC2 Chimneys/Metal Chimneys. Bankvall påpekade att jag inte hade några pengar – d.v.s. att SP inte betalade för mina aktiviteter inom CEN/TC166 ”Chimneys”. Som vanligt ville Bankvall desavouera mig och alla som hotade docenten normal-Carlssons rykte, eftersom denne var Verksledningens största kelgris med stora förhoppningar att bli SP:s flaggskepp på korrosionsområdet (se SP-LEAK 8 och 9).

Professor Kruse var något förvånad över Bankvalls besök men inte imponerad av den anemiske svenskens knöliga uppförande. Men all SP-personal visste att Bankvalls vanligen arroganta och raljanta uppträdande var dennes normaltillstånd. Och följden blev att såsom chefen gör – så gör också personalen – i alla fall delar av personalen. För avancemang inom SP-byråkratin var fräckhet, exhibitionism och lögnaktighet nödvändiga egenskaper som belönades.

SP-LEAK 8:  Möte vid SP-Borås med CEN/TC166/SC2/TG1 Metal Chimneys/Corrosion Tests. Vid detta möte av EU-högstatuskaraktär tillät jag inga SP-byråkrater att närvara. Under dessa två dagar var SP:s lokaler och närområde fullständigt befriade från byråkrater och galanta småchefer. Friden var rent biblisk. Jag hade satt upp några skyltar för vägvisning med texten ”CEN/TC166 Chimneys Corrosion Tests”, vilket skrämde vissa byråkrater och chefer till tjänsteresor och sjukdom.

Mötet var lyckat, så tillvida att problemen om en accelererad korrosionsprovningsmetod blev akut. Men vid ett senare möte i Madrid med TC166/SC2 blev beslutet att någon accelererad korrosionsprovningsmetod inte gick att utarbeta pga kompakt oenighet. I samma veva drog SP igång en, vid det laget, verklighetsfrämmande FoU-ansökan till Energimyndigheten-STEM, som jag tidigare skrivit och begärt bordläggning av. Som vanligt var kommunikationen vertikalt obefintlig eftersom högdjuren svävade i högre rymder utan onödiga och meningslösa kontakter med markpersonalen (bilagor).

SP-LEAK 9: Massiv kritik angående SP:s forskningsfusk beskriven i SP-Rapport 2004-09 skickad till Energimyndigheten-STEM. Titel: Accelererad metod för korrosionsprovning av skorstenar av rostfria stål – ”The Finland-Test” (bilagor). Denna SP-Rapport blev aldrig tryckt eftersom den är genomusel. Jag fick ett exemplar direkt från Energimyndigheten STEM. Vid noggrann läsning dyker misstankar och tvivel upp om ifall detta verkligen har hänt. Hur är det möjligt för tre stycken disputerade personer att åstadkomma ett sådant uselt s.k. forskningsprojekt? Enligt den beviljade ansökan till STEM skulle kalaset kosta drygt 4 miljoner SEK. Rapporten är torftig med många sakfel och beskrivningarna av utförda lab-undersökningar är så bristfälliga att rapporten mycket väl kan vara en skrivbordsprodukt från början till slut. Vid den här tiden åren 1995 – 2005 var SP:s ekonomi bedrövlig, uppdragsverksamheten minskade och personalavgången var ett stort problem, och det hade inga naturliga orsaker. SP:s personal var fortfarande mycket ungdomlig – men såg att SP var ett institut på dekis. Verksledningen ville nog inte slösa pengar på experiment som kostade pengar och som ingen tycktes förstå när varje budget visade röda siffror. Med lite kreativ bokföring och billigt skrivbordsarbete kunde miljoner sparas in. SP:s chefer var helt inkompetenta beträffande experimentellt arbete – men vana vid ekonomiskt fusk och bedrägeri.

SP-LEAK 10:  SP:s Personalavdelning utnyttjar Borås Stad  (dnr) för tvångsåtgärder och utpressning mot SP-anställd (bilagor).

SP-LEAK 11: Misstänkt korruption inom SP:s uppdragsverksamhet. Vid SP:s medverkan vid utredningar av typ bra nd- och vattenskador o.dyl. går det ibland att ”köpa” SP-rapporter som är till fördel för den som har den fetaste plånboken (exempel Nereby Sjukhem).

SP-LEAK 12: …………

 

Några av dom största bedragarna vid denna korruption var GD/VD Claes Bankvall, marknadsdirektören Jan-Olof Johansson, sektionschefen Bo Carlsson (”normal-Carlsson”), enhetschefen Thomas Gevert, enhetschefen Per-Ingvar Sandberg, sektionschefen Geron Johansson, personalchefen Anita Olsson, sektionschefen John-Rune Nielsen  m.fl.

Men både goda och sorgliga sagor har ett slut – och gamla synder har långa skuggor. Under 1990-talet började SP-Borås trampa vatten och tugga luft. Den gamla publiken (näringslivet mm) tröttnade på SP:s ihåliga PR-upptåg och både Styrelsen och Verksledningen tycktes handfallna och inkompetenta. I brist på resultat och substans från verksamheten tillgreps enklare kampanjer som ”namedropping” och ”haloeffekten” från ett trettiotal nyskapade EPA-professorer (bilagor).

………………………..

REFERENSER

1) Whistleblowing. Förutsättningar och skydd för dem som slår larm om korruption och andra oegentligheter. Per Larsson; Rapport No. 1 2012, Transparency International Sverige.

2) Visselblåsning och dess interaktion med intern styrning och kontroll. J Mourojärvi, F Näslund; Civilekonom 2017, Luleå Tekniska Universitet.

3) Hot och våld på jobbet. Maria Bauer; Marianne Kristiansson. Studentlitteratur 2013. ISBN 978-91-44-07540-2.

4) Konflikter på jobbet? K.Ljungström; T Lagerberg. ISBN 91-7005-160–7.

5) Vansinnets diagnoser. Malin H Karlén. ISBN 978-91-7331-567–8.

6) Nazismens och fascismens idéer. H Tingsten. Aldus-bok 149.

7) De konservativa idéerna. H Tingsten. Aldusbok A 174.

8) Den gemensamma värdegrunden för de statsanställda – Grundläggande rättsliga principer” (finns på Internet).

 

BYRÅKRATERNA BLIR SP:s NYA ÖVERKLASS – NOMENKLATURAN

Vid SP-Borås bildades en dunkel och smygande överklass som både dirigerade och nonchalerade alla juridiska regler om verksamhetens mål och principer från år 1920 när SP skapades. Denna ”överklass” som jag kallar ”Nomenklaturan” gjorde sig bred redan från och med 1980-talet när verksamheten antydde att SP skulle komma att kollapsa under tyngden av sin egen idioti. Verksledningen (VL) med GD/VD Bankvall i spetsen kritiserades tidigt för sin arrogans och raljans men framförallt för sin fullständiga brist på reell verklighetskontakt. Medlemmarna i Verksledningen hade funnit sin trygghetszon redan på 80-talet och därefter överlämnat fördelningen av personalens ansvarsområden, löner, förmåner, titlar, apanage mm till Nomenklaturans självutnämnda ”experter” – vanligen bestående av överflödiga akademiker från dåtidens högskolor och universitet. Nomenklaturan hade ett påtagligt gay-stuk och träffades kontinuerligt bakom stängda dörrar för att samordna sina taktiska planer och strategier för att verkställa dunkla och ljusskygga mål specificerade av Bankvall & Johansson. Nomenklaturans proselyter var känsliga, hemlighetsfulla med smygande gång, lättstötta och svartsjuka som sopraner. I krigstid skulle denna typ av spioner vara lätta att identifiera och oskadliggöra, men SP:s personal visste vilka dom var och bemötte dom därefter. Nomenklaturans operative chef var marknadsdirektören Jan-Olof Johansson – som förmodligen hade propagandaminister Joseph Goebbels som förebild (se SP-LEAK 3).

Tjänstehjonen på golvet, som Nomenklaturan egentligen föraktade, fick genomföra uppdragsprovningar, skadeutredningar mm som Nomenklaturan efter några år inte begrep så mycket av. Den tekniska utvecklingen i Sverige och omvärlden började accelerera efter andra världskriget och det kalla kriget, Murens fall, Sovjetunionens kollaps, Japans och Kinas pånyttfödelse mm mm. Nomenklaturans hägrande mål var att få bli byråkrater med rätt att ge order, kolla tidrapporter, dokument av nonsenskaraktär mm och att förolämpa folk på golvet. Rapporter av teknisk karaktär blev snabbt för avancerade för Nomenklaturans prästerskap som slutade utvecklas när dom sålde sina sista läroböcker på antikvariatet efter någon akademisk examen. Det som idag kallas DeVops (tiden mellan utveckling och leverans av nya produkter och tjänster) betraktades av Nomenklaturan som förolämpningar av deras inaktuella akademiska meriter. Att dessa gamla meriter tappade fräschör och marknadsvärde i takt med omvärldens snabba utveckling märktes inte i Borås-reservatet. Dagens krav på personalens ständiga vidareutveckling passade inte SP:s frälse av byråkrater 1980-2017 som hellre föredrog att falla i koma på sina tjänsterum eller vid ständiga möten och seanser med sina likasinnade kompisar.

Alla former av trakasserier mot personalen, klumpiga härskartekniker, nepotism, inkompetens mm betraktades av SP:s Verksledning och Nomenklaturan som storartade bevis på handlingskraft och belönades därför vid kommande avtalsrörelse.

nbsp;

2  HUR KUNDE ALLTING GÅ SÅ FEL MED SP-BORÅS ?

[Kompletterande dokument och information kommer snart att publiceras på en ny större webbsida med adress sagittarius006.n.nu.]

Kommentar 1

SPs utlokalisering beslutades av Riksdagen 1972. GD under utlokaliseringsskedet fram till 1980 var Henric Bildt som var både effektiv, smidig och populär

Senare GD för myndigheten SP 1980-1993 var Claes Bankvall som senare blev VD 1993-2007 för SP AB. Till att börja med verkade han vara modern och hipp, en kul och lattjo typ. Men det visade sig vara fel. Bankvall var en arrogant och raljant chef utan engagemang, medvetet oförutsägbar för att söndra och därmed härska, och totalt ointresserad av allt annat än sin egen offentliga status. Han var en posör och maktmänniska vars sinne för humor begränsades till att se det komiska i vissa medarbetares tragedier. Vid stormöten med personalen roade han sig med att dela ut nedsättande omdömen och oförskämdheter om namngivna personer i auditoriet. Men applåderna uteblev och alla förstod att GD/VD Bankvall var en talanglös ståuppkomiker och olämplig som chef för hela SP. I dessa dagar 2017 kan vissa paralleller dras till Donald Trump.

Kommentar 2

Redan under 1980-talet började SP:s gloria som opartisk teknisk resurs att tappa substans – och det blev snabbt värre. Inkompetensen ledde till fler och fler klagomål och juridiska processer där SP tvingades att i domstol försvara delar av provningsverksamheten, skadeutredningar mm.

Kommentar 3

SP tappade myndighetsstämpel 1993 varvid den frimurar-liknande grupperingen Nomenklaturan bildades vars proselyter längtade tillbaka till gamla tider där godtycke, inkompetens, byråkratiska reflexer och täta kompisrelationer var tillräckliga meriter för att inte göra just någonting (se SP-LEAKS 1,2,3 och webben sagittarius006.n.nu).

Kommentar 4

Som marknadsdirektör fanns Jan-Olof Johansson (JOJ) som drivande spin-doktor, desinformatör, lakej mm under åren 1980-2009. Framförallt skyddade han SP:s dotterbolag SITAC Swedish Institute for Technical Approval med säte i Karlskrona, vars rykte var i dalande p.g.a besynnerliga typgodkännanden av vissa byggprodukter. Vid den här tiden var alla tekniska underlag för typgodkännande sekretessbelagda. År 2015 upphörde SITAC att existera – förmodligen för att kunna elda upp besvärande dokumentation, men en del borde finnas kvar i Riksarkivet. Vem som betalade Johanssons ekonomiska ersättningar är en intressant fråga – SP, SITAC eller svart? Eftersom jag i min uppdragsverksamhet till kunder upptäckte att SITAC:s underlag för typgodkännande av byggprodukter i vissa fall var rent nonsens blev Johansson hysterisk. Han skickade fax med hot och svordomar (se bilagor) och kom personligen till mitt lab ET och svammlade i falsett om att en av kunderna låg i juridisk konflikt med SP. För mig var detta ointressant. Uppdragsgivarnas ekonomiska och juridiska status skall utvärderas av SP:s ekonomiavdelning innan ett uppdrag kan påbörjas.

Främsta orsak till Johanssons hysteri var sannolikt att jag börjat med provningar av skorstenar enligt kommande EN-standarder och att jag varit aktiv i den svenska spegelkommittén BST TK68 ”Skorstenar” i flera år. I TK68 fanns dom större tillverkarna, Räddningsverket, Skorstensfejarmästarna, Boverket m.fl representerade. Men inte SITAC, och ändå var skorstensområdet föremål för deras lönsamma typgodkännanden – med mycket diskutabla metoder och uppenbar inkompetens.

Bekymret för JOJ var att SITAC:s verksamhet till stora delar var ett stort bedrägeri som var ekonomiskt lönsamt för många inblandade byråkrater, som t.ex JOJ och SITAC-medarbetarna Bengtsson, Holgersson, Sjökvist m.fl. P.g.a. att den kommande CE-märkningen av byggprodukter skulle medföra avveckling av det svenska typgodkännandesystemet inom några år och att jag hade insyn i kommande regler för skorstensområdet fanns reella och välgrundade risker för att jag skulle avslöja SITAC:s undermåliga och korrupta hantering. Jag hade dessutom en muntlig bekräftelse från STEM Energimyndigheten på att ett 4-miljoners-projekt om en metod för korrosionsprovning av rostfria skorstenar (the Finland Test, se SP-LEAK 3). Nu blev JO Johansson, VL, SITAC och Nomenklaturan smått galna. ”Detta måste stoppas”. Fortsättningen dokumenteras i sagittarius006.n.nu (kommer snart).

Ett komiskt och bisarrt inslag som SP:s byråkrater utövade i Borås sällskapsliv under åren 1990-2002, var deras desperata jakt efter en gnutta bekräftelse på deras manlighet från det motsatta könet. Då fanns inga spärrar för deras pittmätningar (JOJ) i offentliga sammanhang bland ”det vackra folket” i Borås. Som redan antytts – Borås är en liten stad även för ”storfräsare” från SP – ”världens främsta forskningsinstitut” enligt SP:s egna omfattande PR-kampanjer.

Kommentar 5

Den svenska typgodkännandeverksamheten av byggprodukter var nog en av statens främsta bidrag till att permanenta korruption och mutor inom byggbranschen. För beställaren/byggmaterialtillverkaren var ett typgodkännande nyckeln till hägrande beställningar på miljonbelopp – men för en tjänsteman vid SITAC handlade det om att glutta i SBN-80 plus några bilagor – gjort på en eftermiddag kan man tycka. Men varför jäkta när det är fredag och solen skiner. Att handlägga ett trivialt typgodkännande (Tg) kunde ta upp till ett år eller mer för SITAC. Byggmaterialtillverkarna var nog vana vid byggbranschens system med mutor och önskade bara några papper på att produkten hade SITAC:s ”välsignelse”. Att klaga gick ju inte, då skulle det gå ytterligare ett år och konkurs hotade. Underlaget för alla typgodkännanden var sekretessbelagda och sades vara arkiverade i Riksarkivet. Men med goda kontakter med näringslivet, Byggstandardiseringen (BST), Boverket m.fl. kunde jag konstatera att SITAC:s underlag för typgodkännanden (Tg) ibland var undermåliga eller direkt felaktiga. T.ex underlaget för ett Tg av en skorstensprodukt visade sig var en skiss av en betongbyggsten avsedd för gatuarbeten – kanske?. Efter min SP-anställning år 2000 blev jag fristående konsult och besökte SITAC några gånger som biträde till olika tillverkare. Den atmosfär vi mötte var präglad av uppblåst bullrande nonsens som ofta karaktäriserar beg.bil-handlare, hästskojare och flummiga helvetes-predikanter. Mötena avslutades vanligen med flott och påkostad middag på restaurang på SITACs bekostnad – men egentligen var den inbakad i kundens faktura och därmed var det SITAC-tjänstemännen som smorde kråset gratis.

Kommentar 6

SP upphörde alltså att vara myndighet 1993. Då började många byråkratveteraner att trampa vatten och tugga luft i en för dom obegriplig sörja av nya standardiserade regler och provningsmetoder (CEN, DIN, Nordtest, ISO, ASTM m.fl.) som inte fanns i deras lilla anteckningsbok om hur man kontrollerar och tvålar till företag och enskilda SP-handläggare som aldrig kunde fatta att en Nomenklatura-byråkrat var en myndighetsperson som alltid hade rätt. En statligt anställd myndighetsperson har egentligen ett antal regler att följa. Efter 1993 tycks inga regler ha funnits för SP-AB i Borås. Alla delar av verksamheten blev plötsligt godtyckliga, svajiga, ytliga och oärliga p.g.a massiv nonsens-PR som om SP-Borås var världsledande på det mesta här i världen. Detta avspeglades också i mellanchefernas (vanligen Nomenklatura) attityder som tydligen varit på kurser i härskartekniker på diverse herrgårdar. Helt plötsligt började dessa mediokra chefer uppträda fientligt mot personalen och lägga sig i verksamheter som dom inte hade en aning om. Dom började uppträda som amfetamin-dopade nazi-officerare som bara kunde ett kommando: ”Vorwärtst !!!”. Vid den här tiden vid SP-Energiteknik (1990-2000) hade jag vanligen 5-10 uppdrag samtidigt plus minst 300 timmar övertid per år plus hemarbete om FoU-ansökningar och rapporter till Byggstandardiseringen BST. Men jag tyckte att dessa chefer mest var komiska och sorgliga idioter präglade av funktionell dumhet. Men min tolerans tog slut en fredag år 2000 (se SP-LEAKS 3) då jag helt enkelt åkte hem för gott. Inte en dag för tidigt.

Kommentar 7

Enheten Materialteknik (MM) fungerade aldrig efter 1984 beroende på inkompetenta chefer, framförallt docenten Bo Carlsson (av mig kallad normal-Carlsson eftersom han var patologisk aspergare) och fil.dr Thomas Gevert.

Kommentar 8

Vid 1990-talets slut var det kris inom delar av SP, vilket skulle botas med en kosmetisk lavin av nytillsatta adjungerade professorer. Hux-flux piffades och polerades ca trettio doktorer upp med EPA-professorstitlar, alla utan stol och portfölj. Därmed försvann dessa ur aktiv tjänst eftersom alla somnade in eller drabbades av koma på sina tjänsterum, nöjda och belåtna i väntan på pensionering. Alla hade hamnat i den trygghetszon dom bara kunnat drömma om vid SP-anställningens start. Någon positiv eller negativ effekt på verksamheten hade det inte – förutom att deras löner och apanage måste betalas med mer slit för personalen. EPA-professorerna var från början tämligen betydelselösa statister vad gäller kreativitet och framåtanda. Förmodligen tillhörde dom universitetens och högskolornas överliggare, snyltare och bromsklossar som alla ville bli av med. Men till SP var dom välkomna eftersom verksledningen, med GD/VD Bankvall i spetsen, hade uppfattningen att alla utan doktorsgrad var imbecilla.

Kommentar 9

Vissa Nomenklatura-byråkrater tilläts trakassera och t.o.m. sabotera pågående och planerade uppdrags- och forskningsprojekt om verksamheten inte gynnade Nomenklatura-byråkratens upphöjda självbild, som var fokuserad på rampljuset, haloeffekten och glamour. Dom största sabotörerna var pseudocheferna normal-Carlsson och John-Rune Nielsen (se SP-LEAKS 1, 2, 3).

Kommentar 10

Bankvall gick i pension 2007 (alldeles för sent)

Kommentar 11

Ny VD (2007) efter Bankvall blev Maria Khorsand som rekryterats från näringslivet. Hon förstod att SP inte var ett isolerat reservat och vilohem för misslyckade akademiker – som själva tyckte att telefonsamtal från presumtiva kunder borde avgiftsbeläggas. Åren 2000-2007 drabbades SP av omfattande personalflykt som jag kan förstå men inte vill spekulera om. Efter Bankvall som VD försökte Maria Khorsand aktivt att öppna SP-Borås från dess jesuitiska navelskådande till ett institut som var av intresse för marknaden. Maria Khorsands arbete under åtta år kan jag inte bedöma (jag slutade 2000), men för en f.d SP-anställd var hon nog den revolutionär med verklighetskontakt och känsla för marknadsföring som behövdes inom en likstel och korrumperad organisation. Men för att vända SP-skutan på rätt köl var det för sent, trots att Maria Khorsand fick upp SP till en plats bland Sveriges tio främsta och mest lockande arbetsplatser för studenter och akademiker.

Kommentar 12

Hela SP:s styrelse byttes ut 2015.

Kommentar 13

SP:s dödsbo bör granskas (t.ex som doktorand- eler doktorsavhandling) beträffande etiska regler, FoU-rapporter, skadeutredningar, provningsrapporter, personalpolitik och byråkratiskt nonsens av officiell karaktär. SP hade ju förmånen att kunna sekretessbelägga/begrava kunders bakgrundsinfo och provningsresultat, vilket var ok innan SS-EN-provningarna och CE-märkningen slog ut den korrumperade verksamhet som i Sverige kallades ”typgodkännande”. I SP:s dödsbo finns många skadeutredningar och provningsrapporter som inte tål dagsljus. Inför domstol väger SP-insatser lätt. SP:s verklighetsfrämmande ”skrivbordsexperter” med smal teoretisk bakgrund brukade inte imponera på domstolar där motparterna hade verkliga experter med erfarenheter från golv, funktion, drift, produktion av byggprodukter mm.

SP:s historia och tillkortakommande är märklig under verksamhetsåren 1920-2017. Sveriges största utlokalisering (?) av en myndighet till trakter där prästen, farbror doktorn, skolläraren m.fl betraktas med blind auktoritetstro även om dessa var kriminella tjuvar, pedofiler eller nazister mm.

Men SP:s personal från Borås med omnejd var inte problemet, tvärtom var den en utomordentlig tillgång p.g.a pålitlighet, intresse, kompetens mm.

Problemet var snarare inflödet av universitetens/högskolornas överskott av examinerade akademiker som inte kunde konkurrera om mer attraktiva jobb inom storföretag, i storstäder mm.

Jag tror nämligen att SP inte lyckats attrahera akademikernas toppskikt och att styrningen från statens sida, styrelsen och verksledningen varit amatörmässig och inkompetent. Utlokaliseringen till Borås gjorde ingenting bättre.

……………………………………………………….

THE TRUMAN-SHOW-SYNDROM – NOMENKLATURAN OCH SP:s KOLLAPS

SP:s död och kollaps är självförvållad och initierades redan ca 1980 när Bankvall blev GD och han själv skapade den interna milisen ”Nomenklaturan”. Bankvalls akademiska högfärd och personliga fåfänga var en starkt bidragande orsak. På 80/90-talet skapades en atmosfär inom SP som saknade reell verklighetskontakt och marknadsföringen präglades av stöddiga proklamationer och skrytvalser om världsledande kompetens och resurser, ”namedropping” med hänvisning till reella forskningscentra i Europa och USA som om dessa var filialer till SP-Borås. Inom SP tycktes en stor del av personalen tro att var och en var huvudperson i en dokusåpa där SP-Borås var världens centrum under en skyddande kupol. Allt utanför kupolen med början redan i Bollebygd, Gånghester och Ulricehamn tillhörde underutvecklade ”outbacks”. Ni som sett filmen ”Truman Show” med Jim Carrey kanske förstår vad jag menar.

OM KONSTEN ATT IRRITERA IMAGINÄRA MAKTHAVARE

Att väcka förargelse är ingen konst. Det räcker att ha någon position i samhället, vissa kunskaper och insikter, färdigheter, erfarenheter, ett professionellt kontaktnät, ”driven stil”, självförtroende och mod att strunta i andras omdömen trots flådiga titlar mm.

Det behövs ingen särskild intellektuell nivå för att väcka förargelse. Med bara en gnutta moralisk övertygelse går det att irritera de flesta grupper av makthavare i vårt samhälle. Makthavare av typ byråkrater, chefer, politiker, religiösa predikanter, socialt hopplösa psykopater m.fl är alla medlemmar i Egoisternas Riksorganisation, där dom programmerats i konsten att rutinmässigt kamouflera den mest grovhuggna egennytta och girighet med honnörsord som ”i allmänhetens intresse”, ”skydd av utsatta grupper”, ”sekretesskydd” o.dyl. Den officiella humbugen är sig lik från antiken även om dess bärare fått mer och mer obegripliga titlar, visitkort präglade av anglicismer, konstruerade fikonspråk som skall ge sken av enastående expertkunskaper och avancerade byråkratiska reflexer. Men själva grundfenomenen består och lyser igenom: vårdslösheten, fusket, bedrägerierna, fantasilösheten, inkompetensen och trögheten. Makthavare med obrottsligt solidariska underhuggare som företräder företag, myndigheter och institutioner bygger myter om världsledande kompetens och berömmelse med skitsnack, lögner och plattityder. Man anar att affärsidéerna, styrdokument, kvalitetsdokument och eventuella Codes of Practice och Codes of Conduct är inhämtade från Livets Ord, Scientologi-kyrkans kursverksamhet, McDonalds charmkurser eller Skapelseberättelsen enligt första Mosebok.

ATT IRRITERA NÅGONTING SOM INTE FINNS

Småföretag och institut i småstäder som Borås i ett litet land som Sverige bryr sig mycket om vad andra tycker om dem. Men i verkligheten är t.ex SP-Borås för obetydligt för att omvärlden ska tänka någonting överhuvudtaget. Och att ändra på den bilden går inte med ett fett PR-konto, politiska proklamationer i lokalpressen (BT, GP mm) eller undermåliga prestationer vad gäller uppdragsverksamhet och forskning.

Generellt gäller att någon ”Sverigebild” eller ”SP-bild” inte existerar. Något ”världsledande forskningsinstitut” som SP har aldrig existerat. Utomlands finns en suddig bild av Sverige och Schweiz som likartade länder någonstans i Europa. SP eller Borås – vad är det? Ingen bryr sig.

SP:s HISTORIA I KORTHET

#1 År 1665: På SP:s hemsida finns en redovisning om födelsen av ett företag som huvudsakligen skall syssla med mått och vikt

#2 År 1896: Anstaltens officiella namn blir Kungliga Tekniska Högskolans Materialprofningsanstalt (sic), KTHM.

#3 År 1920: SP bildas med namnet Statens Provningsanstalt

#4 År 1972: Riksdagen beslutar att SP skall utlokaliseras till Borås

#5 År 1976-ca 1980: Utlokalisering och etablering i Borås

#6 År 1980: Claes Bankvall blir Generaldirektör (GD)

#7 År 1986 28 februari: Statsminister Olof Palme mördas. Efter något år startar bokförläggaren Ebbe Carlsson en privat landsomfattande jakt på en mördare. NFC anlitas och granskas. Och inom SP-Materialteknik i Borås väcks förhoppningar och löften om enastående och världsledande kompetens.

#8 År 1992-1994: Borås drabbas av en epidemi av kopparkorrosion i VVS-system. SP:s dåvarande ”korrosionsexperter” fattar ingenting (se SP-LEAKS 1 och 2). Här fanns egentligen ett enastående tillfälle för reella korrosionsexperter att i detalj analysera kopparkorrosion i VVS-system och orsakerna till gropfrätning typ 1, 2 eller 3 mm, vattenkemi, tillverkningsorsaker, legeringstillsatser, typgodkännandefusk, installationsfel mm mm. Men SP:s ”korrosionsexperter” fattade ingenting trots att dom satt mitt i det dukade bordet av korrosionsproblem som väntade på vetenskapliga förklaringar. I stället skrevs idiotiska SP-rapporter (91M51445, 94M50542) av några skrivbordskrigare som i förlängningen betydde att den svenska metoden för slutförvar av kärnkraftsavfall skulle haverera inom 100 år. Ingen, vare sig inom Miljöpartiet eller kärnkraftsindustrin har tagit notis om SP:s ”sensationella” undersökningsresultat – gudskelov.

#9 År 1993: SP upphör att vara myndighet, blir helstatligt bolag

#10 År 1993: SP byter namn igen, till Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut

#11 År 1993: SITAC ansluts till SP

#12 År 1994: SP-VL accepterar MM-rapporter (se SP-LEAKS 1 och 2). Därmed påstår SP att den svenska metoden för slutförvar av kärnkraftsavfall kommer att haverera inom 100 år.

#13 År 1996: SP/SITAC typgodkänner enstegstätade fasader

#14 År 2001: SP:s Verksledning ger order om projektstöld – the Finland Test (se SP-LEAK 3)

#15 År 2001: SP/SITAC förnyar typgodkännandet av enstegstätade fasader

#16 År 2005: SP:s avd. för Materialteknik (MM) avvecklas

#17 År 2004: SP släpper rapport 2004:09 om korrosionsprovning av rostfria skorstenar, ”Finland Test” (se SP-LEAK 3). Denna rapport är så usel att tom SP fattar att den är usel.

#18 År 2007: VD Claes Bankvall går i pension. Ny VD blir Maria Khorsand och hon räddar SP-Borås från navelskådande verklighetsflykt till ett institut med marknadskontakt

#19 År 2007: SP byter namn igen, till SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut

#20 År 2015: Hela SP:s styrelse byts ut

#21 År 2015: SITAC upphör att existera och därmed begravs eller eldas upp all korrupt dokumentation

#22 År 2015: VD Maria Khorsand slutar

#23 2016-04-01: SP absorberas av RISE

#24 2016-07-01: Till VD för hela RISE utses Pia Sandvik, med säte i Göteborg

#25 2017-01-01: Varumärket SP går i graven

Det gick alltså inte längre – SP upphör eftersom varumärket är skadat och degenererat. Det blir inget hundraårsjubileum år 2020. Efter alltför många bevis på SP:s tekniska inkompetens samt interna skandaler är myten om det ”världsledande forskningsinstitutet SP” slagen till spillror. Utlokaliseringen 1976-78 från Stockholm till Västergötlands armhåla Borås blev ingen succé. För att undvika nedläggning absorberas verksamheten av RISE som är ett nyfött och oskrivet blad bland statliga kohorter. Eftersom 2018 är ett valår hade det sett illa ut för sossarna om SP:s lokaler i Borås hade blivit fängelse, mentalsjukhus eller ålderdomshem.

FRÅN SKYDDAD VERKSTAD TILL SPELARE PÅ EN ÖPPEN MARKNAD

SP:s utlokalisering till Borås var egentligen ett stort AMS-projekt, konstruerat av den socialdemokratiska regeringen Palme 1969-1976. Den dåvarande teko-krisen drabbade Borås hårt – Algots m.fl gick i konkurs. Boråsaren Ingvar Carlsson var vid den här tiden konsultativt statsråd i Palme-regeringen.

SP vid Drottning Kristinas Väg i Stockholm började expandera sin verksamhet under 70-talet och behövde ytterligare lokaler. Att expandera inom Stockholm eller dess närområde stötte på patrull. Politikerna (s) såg här en möjlighet att uppfylla landsortens och s-väljarnas krav på decentralisering av myndigheter och andra statliga kohorter. 1976 tog Riksdagen beslutet om utlokalisering av SP till Borås.

Utlokaliseringen innebar att endast 5 av ca 400 anställda flyttade med, bl.a jag med familj. En av orsakerna till denna personalflykt var att nästan ingen hade varit i Borås, eller visste var det låg. Några hade varit där två gånger, första och sista gången. Ett antal självmord och andra tragedier orsakades också av utlokaliseringen.

SP:s ekonomi tiden 1920 – ca 1980 var stabil och utomordentligt god. Detta beroende på att statens bidrag var väl tilltaget och levererades punktligt oberoende av världskrig och konjunktursvängningar. Verksamheten var visserligen anonym för hela Sverige, men lugn och harmonisk. SP var dessutom myndighet vilket tvingade vissa företagsgrupper till ”tvingande provning”, ädelmetallkontroll mm. Som medborgare i ett litet och alliansfritt land gillade svenskarna tanken på gemensam säkerhet och en världsordning byggd på robusta moraliska principer samt ordning och reda bland konsumentprodukterna, produktkontroll och kontroll av kontrollen. Allt administrerat av en växande kader av vanligen politiskt tillsatta byråkrater utan tidigare erfarenhet av tillväxtfaktorer från näringsliv och industri.

Perioden från andra världskrigets slut i Europa (maj 1945) till slutet av 1980-talet är en väl avgränsad epok i Sveriges historia. Det svenska systemet tog form på allvar genom ökad ekonomisk jämlikhet och växande social trygghet. En illusion om det överlägset demokratiska, korruptionsfria och rena Sverige spreds över världen. Svenskarna med dess politiker i spetsen började med hög svansföring predika för den övriga världen hur framtidens samhällen skulle byggas.

Men tiderna skulle förändras – och det gick fort. Den ekonomiska, politiska och kulturella utvecklingen världen över lämnade Sverige i en skuggtillvaro bland övriga ekonomiskt växande nationer, efter andra världskrigets fasor. Vissa nationer som inte varit krigsskådeplatser (USA, Australien, Sverige, Spanien, Sydamerika m.fl.) kunde göra ekonomiska och politiska vinster i detta kaos av nya koalitioner och nya politiska strömningar.

SP:s VARUMÄRKE

SP har sedan starten 1920 verkat inom förtroendebranschen med resurser för provning, service och kunskaper. SP var statlig myndighet med ett oklanderligt rykte av kompetens och opartiskhet, dock på en lägre nivå än Boverket (tidigare Statens Planverk), Konsumentverket, Kemikalieinspektionen, SKL – Statens Kriminaltekniska Laboratorium (dom har bytt namn numera till Nationellt Forensiskt Center (NFC)) m.fl. Dock har SP:s varumärke alltid varit svagt – bara max 10 % av den svenska befolkningen vet vad SP betyder (eller betydde) och vad SP sysslar med. Inte så konstigt med tanke på alla namnbyten, och en verksamhet som saknar egentlig profil, med säte någonstans i Småland – tror jag – eller?

Alla företag, statliga eller privata, jobbar idag mot en marknad som inte är ett dugg sentimental eller trogen mot gamla institutioner som börjar lukta mögel, mygel, snobberi, politisk styrning och obefintliga eller svajiga uppförandekoder (Code of Conduct). För alla som jobbar i och med företag eller organisationer inom ”förtroendebranschen” handlar det i grund och botten om kompetens och opartiskhet. När du och jag, dvs marknaden, tappar förtroendet för Riksrevisionen, Sjöfartsverket, Transportstyrelsen eller andra varumärken så byter vi bank, misstror PostNord, tittar snett på VW, tar bilen istället för SJ, litar inte på köttfärsens innehållsdeklaration (åsnekött?), finns det arsenik i riset?, innehåller olivoljan motorolja? osv. Förtroende är något som förtjänas och kan inte köpas med ett fett reklamkonto.

SP som varumärke försvinner 2017-01-01 eftersom RISE tar över styrningen av SP-Borås. RISE har sitt huvudkontor i Göteborg under ledning av Pia Sandvik. Detta låter bra eftersom det behövs geografisk distans till SP-Borås för att rensa upp inom den dysfunktionella organisationen, som t.ex Nomenklaturan, professorslavinen, FoU-rapportering, uppdragsverksamhet som ibland var korrumperad, vilseledande marknadsföring och hycklande namedropping.

140428 HW-06

140428 HW-06

 

Kommentarer tillfälligt avstängda.


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu