BloggProffs

Arkiv för juli, 2014

SP-Borås 1980-2007: Forskningsfusk och mobbning i statens tjänst

torsdag, juli 17th, 2014

WORKING PAPER

Denna blogg kommer snart att publiceras i sin helhet med tillhörande bilagor i Google SimpleSite.

SP-Borås var förmodligen ett maskerat AMS-projekt som fungerade i ca 36 år vilket var politikernas syfte – längre än så tänker inte politiker (egentligen tänker dom bara i fyraårs-perioder). Om SP hade en framtid därefter var det ingen som brydde sig om. SP:s Verksledning och Styrelse brydde sig inte heller. Åren 1980-2016 var mest inledande bönemöten inför den oundvikliga likvakan.

Dessutom tillfördes enstaka personer som förmodligen avlönades av AMS eller TRR Trygghetsrådet och som i några fall sympatiserade med politiska åsikter långt ut på högerkanten – d.v.s SD eller andra nazi-kohorter. Dessa personer saknade vanligen all kompetens för någon av SP:s vanliga verksamheter men tilläts ändå att infiltrera organisationen. Därmed var deras underjordiska verksamheter sanktionerade och godkända av Verksledningen. Några verkade tillhöra skrået reservofficerare eftersom dom uppförde sig som om dom alltid hade tolkningsföreträde likt tyska befäl i nazi-Tyskland.

Och inom SP-internt fanns ingen som brydde sig heller. Några ”nya typens doktorer” och nya typ EPA-professorer saknade verklighetskontakt och kreativitet för att formulera en provningsrapport eller en forskningsansökan – om någonting över huvud taget. Dessutom fanns en växande byråkrati som i brist på annan sysselsättning saboterade alla försök till framåtanda. Till sin hjälp hade dessa byråkrater sitt STASI-arkiv där gammalt skvaller kunde användas för att strypa alla former av kreativitet när det passade byråkratin. Som vanligt med statliga företag (även inom det fria näringslivet) behövdes ingen kreativitet – bara att följa tystnadskulturen som t.ex. präglade alla avslöjanden vid meeto-rörelsen, Karolinska Institutet vid Macchiariniaffären, Svenska Akademien vid genistämpel av vissa poeter och kulturpersonligheter, Swedbankskandalen där sekter skyddade sitt eget skinn på kundernas bekostnad, Knutby-sekten (pastorer inlåsta för grova brott) m.fl.. Det finns många fler exempel t.ex. Riksrevisionen, Transportstyrelsen m.fl. Men det saknas undersökningar på akademisk nivå angående det arroganta och raljanta sätt som SP:s styrelse och verksledning hanterade t.ex. Sveriges EU-inträde – vilket borde vara en hägrande guldgruva för ett företag med SP:s profil. Men profilen förminskades och försvann redan fr.o.m. 1980-talet. Det viktigaste som verksledningen sysslade med på arbetstid var att skapa ett lögnaktigt sken av glamour och världsmästerskap.

I Sverige har det funnits en utbredd föreställning om att statlig korruption bara finns i Italien och Afrika. Sedan 2000-talets början håller bilden på att förändras – och det är inte till politikernas fördel, och inte heller till fördel för statliga företag som SP-Borås. Denna blogg handlar mest om SP-Borås där jag var anställd 1980-2000 och dessförinnan vid SP-Stockholm. Mina erfarenheter från SP-Borås är inte roliga men bittra. Därför är min vokabulär rakt på sak – fri från högaktningsfull tacksamhet gentemot ett statligt företag som var en lekstuga för klent begåvade akademiker som var uppfödda med och infekterade av högfärd, överskattning, fantasier och brist på IQ.

SP-Borås blev inte alls den framgångssaga som lokala politiker och media tjatar om – det blev ett stort misslyckande för den dåvarande regeringens utlokaliseringspolitik, med Palme och Ingvar Carlsson (boråsare) i spetsen. På 1970-80-talet var S  det dominerande partiet i Sverige med stora ekonomiska framsteg p.g.a. övriga världens tragiska och ekonomiska konsekvenser efter det andra världskriget. Politikerna i Sverige fick storhetsvansinne och skulle nu minsann undervisa den övriga världen hur man bygger ett välfärdssamhälle. Men i Borås gick Algots i konkurs ca 1975? Politikerna inom S skulle nu visa hur man hanterar regionalpolitiska problem. Lätt som en plätt. Man tar ett etablerat, välfungerande och stabilt högteknologiskt företag i Stockholm och flyttar det till skogarna i Västergötland. Som orsak sade S-politikerna att SP-Stockholm inte kunde expandera i Stockholmsregionen eftersom tomtmark saknades. Sossarna blåljög naturligtvis.

Resten är bara tröttsamma politiska lögner. SP utlokaliserades till Borås och bara 2-3 procent av personalen i Stockholm flyttade med till Borås. Kalaset med nya lokaler, bostäder och all infrastruktur kostade miljarder. Den personal som nyrekryterades saknade elementära kunskaper om SP:s verksamhetsområden uppbyggda sedan 1920-talet. Gröna akademiker som ofta blev chefer på olika nivåer var vanligen infekterade av den rådande yuppie-kulturen som lovade snabba pengar, världsmästerskap mm utan engagemang. Dessa figurer vandrade omkring som på studsande spiralben i korridorer och på SP-området som om SP-Borås var en garanti och ett centrum för världens framtida lycka.

År 2016 gick Statens Provningsanstalt och SP-Borås i graven. Ingen överraskning för oss som jobbade på golvet. Visserligen pensionerades VD Claes Bankvall 2007 och den lille marknadsdirektören Jan-Olof Johansson 2009 – men då var SP-Borås redan kört i botten, bortom alla statliga räddningsaktioner, bidrag och subventioner. Och ännu värre var att massor av kompetent personal fortlöpande lämnade det sjunkande skeppet.

Förord

SP bildades år 1920 vid Drottning Kristinas Väg i Stockholm. 60 år senare utlokaliserades detta välrenommerade statliga företag till Borås. Nästan ingen ville följa med till Borås. Men jag med familj gjorde det misstaget eftersom jag var relativt nyutexaminerad (fil.lic) vid Umeå Universitet. Men min norrländska fru vantrivdes i Knallebygden så det blev skilsmässa. Vår underbara lilla dotter fick uppleva en ambulerande tillvaro.

SP – Statens Provningsanstalt har aldrig haft någon särskild plats i svenskarnas hjärtan – långt ifrån jämförbar med t.ex Konsumentverket. SP började sin verksamhet 1920 i Stockholm vid Drottning Kristinas väg. År 1972 beslutade Riksdagen att SP skall utlokaliseras till Borås. Den politiska och officiella orsaken var att SP inte kunde expandera inom Stockholms-området. Politiskt hade S betryggande majoritet i Riksdagen. Utlokaliseringen och etableringen i Borås genomfördes 1976-1980. Av ca 400 anställda vid SP-Stockholm valde endast fem (5) att flytta med till Borås, bl.a. jag med familj. En av orsakerna till denna personalflykt (98 %) var att nästan ingen hade varit i Borås. Några hade varit där två gånger, första och sista gången.

Denna blogg handlar om hur ett välskött statligt företag med etablerat gott rykte mötte sin begravning år 2016 p.g.a. inkompetent ledning från och med 1980-talet. Framförallt handlade det om hur SP utnyttjades av klent begåvade akademiker för egoistiska drömmar om ett svenskt Silicon Valley – med sig själva i alla huvudroller.

Vid närmare granskning av aktiviteterna under perioden 1980-2000 framträder ett mönster som påminner om nazisternas och fascisternas taktik i Tyskland och Italien vid det politiska spelet om makten vid tiden mellan första och andra världskriget. SP:s verksledning var mer intresserad av ytlig och flummig PR-verksamhet än att prioritera SP:s tjänsteutbud och resurser inom provning och forskning. Tiden före och efter millennieskiftet med växande högkonjunktur, EU:s etablering mm skapade en enorm efterfrågan på provningskompetens inom tillverkningsindustrin, byggmarknaden mm där SP-Borås serverades nya möjligheter för att växa. Men i stället ägnade sig SP-Borås åt navelskådning, kräftgång, stillestånd, förhindrande av personalflykt, provnings- och forskningsfusk, korruption, nepotism, växande byråkrati och en allmänt unken arbetsmiljö. Verksledningens fokus låg i stället på personalkontroll enligt mönster från Östtyskland STASI (1 spion per 6,5 medborgare) och nazi-Tyskland GESTAPO (1 spion per 2000 medborgare). Det STASI-liknande arkivet sköttes av personalavdelningen med fri tillgång för verksledningen och vissa favoritchefer. För den lille marknadsdirektören JOJ var detta ett himmelrike där hans obetydliga person kunde härja och trakassera personer som han stämplat för framtida vendettor.

Marknadsdirektörens status och position är svår att förstå om man inte granskar hans aktiva roll som primus-motor vid kampen om titeln som SP:s generaldirektör vid 1980-talets början. JOJ var ju kring 1980-talet en färglös och inkompetent funktionär som fungerade som springpojke till  den blivande generaldirektören Claes Bankvall. Om jag minns rätt var JOJ i botten en civilingenjör Väg och Vatten. Som SP:s GD fungerade Henric Bildt under utlokaliseringen och några år till under 1980-talet. Han blev mycket populär och omtyckt. Men vem skulle efterträda honom? Kampen stod mellan Magnus Matell (från näringslivet) och Claes Bankvall (akademiker, dr om ”luft”).  Magnus var också populär och omtyckt – men knappast Claes. Det förekom mycket smutskastning inför valet.

I början på åttiotalet hade jag  varit på något VVS-seminarium vid KTH i Stockholm och Magnus hade varit på ett SP-ansvarigt departement och förmodligen facket. Vi delade taxi från Landvetter till Borås. Magnus var mycket besviken och bekymrad under resan. Han  kunde inte förstå hur Bankvall/JOJ kunde driva en sådan smutsig kampanj. Och hur det gick till vet jag inte men Bankvall blev generaldirektör. Och han blev aldrig omtyckt eller populär. Och omedelbart sade ett antal yngre chefer  (alla var ”yngre” på den tiden) upp sina anställningar.

Med kännedom om hur Bankvall och JOJ hanterade SP:s verksamhet (1980-2007), personal mm har jag inga illusioner om deras inkompetens – den var kompakt. Att en så banal och oärlig funktionär som JOJ kunde sitta kvar fram till 2009 tyder på att Bankvall hade en skuld att återbetala till JOJ. Utan dennes dirty work hade Bankvall inte blivit generaldirektör. Så går det till i socialdemokraternas Sverige.

 

Att finna orsakerna till varför SP-Borås blev ett fiasko borde utredas utan inblandning av S och AMS

Större arbetsplatser (som SP-Borås) är  vanligen mer komplicerade än mentalsjukhus och andra tvingande vårdformer. Här förekommer alla former av samarbete men också alla former av sabotage och kriminalitet. Arbetsplatsen är den främsta och ultimata scenen där allsköns opportunister, amatörer, nollor och inkompetenta pratkvarnar kan spela ut sina talanger för lögner, överdrifter, falskspel mm. Och måltavlan är alltid du – naiv och lättlurad som du är när du inbillar dig att det svenska trygghetssystemet skyddar dig mot allt ont. Alltså bara fortsätt att sova – när dina chefer använder dig som idéspruta, kompetent när dom själva ingenting begriper, när dom förtalar dig inför sina egna kompisar och via det SP-interna STASI-arkivet, och när dom medvetet stjäl dina prestationer.  Där har du dina närmaste chefer. Falska när det passar, fjäskande uppåt och spottande neråt. Idag är du en stjärna – imorgon en dörrmatta.

Och det är alltid du som förlorar.

Efter mina 24 år vid SP-Stockholm och SP-Borås och mina mediokra ansträngningar med denna blogg har jag insett att SP-Borås var en mycket mer obehaglig arbetsplats än jag tidigare förstått. Från och med Borås-tiden 1980 och framåt anställdes bara renodlade antisemiter och personer med godkänd arisk stamtavla enligt regler utarbetade av Tredje Riket med Hitler och Himmler i spetsen. Jag har inte gjort någon egen statistisk analys av detta påstående men andelen -son-personer var i majoritet. Om du hette Johansson på 80-90-talet och sökte jobb på SP fick du omedelbart ett toppjobb – utan några tröttsamma urvalsprocesser. Jag anställdes 1976 vid SP-Stockholm av lab-chefen Carel Pattyranie som jag tyckte var en utmärkt chef. Ingen av oss skulle ha den minsta chans att anställas av SP-Borås som präglades av hembygdsrasism. Att SP-Borås började sin kräftgång vid slutet av 90-talet var ju självförvållat beroende på blodbrist och hjärndöda hjärnfunktioner. Vilken syjunta som helst i Boråstrakten skulle vara mer kreativa.

 Prolog

Om SP Statens Provningsanstalt existerat idag kunde man ha firat 100-jubileum nästa år d.v.s 2020. Men 2016-12-31 gick SP-Borås i graven.

De historier som här skall berättas kommer från den vetenskapliga rännstenen. Alla har karaktären av naiva och torftiga dueller mellan en dumdryg statlig verksledning och mig – en liten anställd, anonym och okänd privatperson. Dessa dueller utspelas inte inom det som vanligen betraktas som naturvetenskapens område – privatpersonen är inte alls någon medaljprydd Nobelpris-kandidat – än mindre en konspiratör eller ”statens fiende”. Han befinner sig hela tiden på defensiven. Han vill inget annat än att bevara det som han rätt och slätt betraktar som sin egen personlighet, sitt eget liv, sina kunskaper, erfarenheter och sin privata heder. Allt detta angreps ständigt med ytterst cyniska byråkratiska metoder av ”SP:s kontorist-sekt” som präglades av inkompetens, girighet och brutal dumhet. Dessa byråkratiska karriärsugna dilettanter bildade ett ormbo i ”Bruna Huset” varifrån deras hemlagade giftblandningar spreds över SP-Borås.

Borås är en liten stad med svenska mått och i ett europeiskt perspektiv bara en by. Men här ligger några betydelsefulla svenska statliga företag som SP, SWEDAC och delvis SITAC. Detta är en märklig kollision som medfört ännu konstigare konsekvenser.  Dessa företag har på papperet stränga sekretessregler, men som i realiteten inte är värda ett smack i Borås med omnejd. Företagen är bemannade med funktionärer som i praktiken tillhör eller har tillhört både SP och SWEDAC.

I den lilla staden Borås ingår den vackra förorten Sjömarken där merparten av nämnda företags chefer och funktionärer sitter i ståtliga villor. På fredagar umgås denna klick av funktionärer med rödvin, pilsner och amfetamin där alla gamla regler om sekretess saknar betydelse. Skvaller om personal vid SP-STASI blir sanningar vid SWEDAC – och tvärtom.

Som vanligt när det gäller akademiker är dessa vana vid alla former av förtal och skitprat för att kunna få någon amanuens- eller assistenttjänst för senare möjlighet till professur. Allt är tillåtet för dessa slag av ”fint folk” utan hämningar – t.o.m. fysiskt våld. Våra universitet och högskolor är utmärkta uppfostringsanstalter för morgondagens tjuvar och bedragare som kommer att lägga beslag på våra skattepengar som om de varit deras egna. Alla medel är tillåtna. Skvaller, förtal, sekretessbrott, missbruk, mutor, otrohet, sexuella övergrepp osv – du kan resten. I den lilla staden Borås hägrar lokal berömmelse som en stark drivkraft för att få tillhöra stadens JetSetEfter mina 24 år vid SP inser jag att denna insikt inte var särskilt betungande. Många kollegor var jättebra utan reservationer: KK, BLA, KOL, Bertil, Pamela, Susanne, Martin S, Peter K, Kenneth, Per F, Christer, Anita M, Bengt, Bengt N, Johan, Anette ……… nu har jag nog glömt några.

Men det fanns några som jag bara avskydde: JOJ, JRN, BC, CB, GJ, BjA, TG, …… Dessa kommer att dyka upp i fortsättningen av denna blogg – kanske flera gånger eftersom dessa har haft generositeten att servera sin dumhet, sina rasfördomar, idioti, naivitet mm svart på vitt papper, brev, telefax, e-mails och ryktesspridning.

 XX     Minnen och beskrivningar

Jag är född i gruv- och skogsindustrisamhället Riddarhyttan i Västmanland. Vår lilla familj bestod av föräldrar plus fyra barn. Jag föddes först – samma dag som Nazi-Tyskland förklarade krig mot Ryssland. Min pappa var tjänsteman och korrespondent vid Riddarhytte AB med gruvor, stora skogar och tillhörande industrier. Han var placerad i Loka under kriget där amerikanska flygare var internerade efter haverier över Tyskland och svenskt fastland. Min mamma hade fullt opp med ökande antal barn – födda 1941. 1943, 1946 och 1955. Jag har sedan elvaårsåldern praktiserat i skogen, sågverk, timmerflottning, gruvor, masugnar, sintringsverk mm – allt för att kunna köpa en moped i framtiden. Vi barn tog studentexamen vid Fagersta Läroverk – 6 mil per dag tur och retur.

Vår släkt är inte stor men har vuxit med tiden. Numera ingår professorer, läkare, doktor i kognitionspsykologi, miljonärer, näringsidkare, akademiker mm. Min älskade lillasyster dog nyligen i cancer. Jag är fil.lic. i oorganisk och fysikalisk kemi vid Umeå Universitet. Enligt SP:s vulgärpropaganda var jag en ”arrogant jävla norrlänning, lappjävel, finntorpare mm”. Vilket noterades och förevigades i SP:s STASI-arkiv. Att ha god och effektiv kundkontakt var något som nonchalerades av SP-chefer och dess byråkrater som bara ägnade sig åt navelskådande. Dom ville främst briljera med någon av sina fjolliga engelska titlar, som näringslivet vanligen tyckte var ointressanta, tröttsamma och utan substans. Längre fram i denna blogg skriver jag om Kontorist-sekten bestående av diverse byråkrater som var socialt motbjudande och tekniskt inkompetenta och när presumtiva kunder fanns i närheten bara sprang dom åt motsatt håll. Och någon teknisk kompetens fanns naturligtvis inte. Men SP-internt lät det annorlunda. Personalen på golvet behandlades då som straffångar av kapos, förolämpades och alla former av härskartekniker haglade.

SP:s verksledning med GD/VD StorKlas och Marknadsdirektören LillKlas i spetsen var enligt min mening den främsta orsaken till SP:s ekonomiska kris och personalflykten vid sekelskiftet och totala kollaps år 2016.

Tyvärr präglades SP-Borås av en ökande tendens till luddig blandning av fascism och kommunism beroende på vad som var mest smakligt för tillfället för Verksledningen. Någon politisk övertygelse fanns kanske inte – bara egoistisk dumhet. Det var tragiskt att se hur vissa karriärsugna blåbär t.o.m. saboterade provningsverksamheten för att bli uppmärksammade av Kontorist-sekten. Kring sekelskiftet stod SP på ruinens brant ekonomiskt och personalflykten var omfattande. En av panikåtgärderna som tillgreps var att utnämna 25-30 doktorer till professorer av EPA-typ. Någon kompetenshöjning innebar det inte, bara större utgifter,  och marknaden var inte imponerad. Dåvarande VD Stor-Klas gick i pension 2007 och ersattes av en kvinnlig VD från det privata näringslivet. Hennes främsta uppgift blev att hejda personalflykten. Men ca 2016 tog det alltså slut och luftslottet SP-Borås gick i graven.

XX     Nyanställd vid SP-Borås åren 1978-2000

Att flytta ett välfungerande tekniskt institut från Stockholm till Borås kan bara ha politiska orsaker. Svammel om brist på expansionsmöjligheter passade just då statsministrarna Olof Palme och boråsaren Ingvar Carlsson. Eftersom valfläsk är beroende av väljarnas aptit borde SP-Borås vara ett kräkmedel för alla invånare i hela Västra Götaland tiotals år framåt..

Under dolda byråkratiska hotelser begärde denna statliga anstalt att privatpersonen skulle överge sina åsikter, sina kunskaper, anta föreskrivna tänkesätt (ofta enligt scientologikyrkan, Knutby-sekten mm), förneka sitt förflutna och sitt jag och framförallt att ständigt visa den yttersta entusiasm och tacksamhet inför allt detta. Alternativet innebar stämpling som ”golare har inga polare”.

Allt det här stred mot privatpersonens vilja. Han var dåligt förberedd för de angrepp som han blev offer för. Han är inte född till hjälte, än mindre till martyr. Han är helt enkelt en genomsnittsmänniska med många svagheter och därtill produkten av en farlig epok som präglades av växande politisk oro, korruption, nepotism mm. Och detta ville han inte. Och denna duell inlät han sig inte i – utan entusiasm, snarare med en axelryckning men med en stilla beslutsamhet att inte ge efter. Han var naturligtvis mycket svagare än sin motståndare – i gengäld lite smidigare. Man fick se honom göra avledningsmanövrer, vika undan, plötsligt göra utfall, balansera och med en hårsmån parera hårda stötar. Utan att veta om det praktiserade han asymmetrisk krigföring. Man får nog medge att han kämpat riktigt tappert. Ändå får man se hur han till slut tvingades avbryta kampen – eller om man så vill, överföra den till ett annat plan. Om man låter sina fiender välja spelplan brukar det gå åt helvete.

Denna hemsida är inte min biografi, ej heller en vitbok om delar av mitt liv. Allt jag redovisar är sant – även om jag roar mig med att spetsa till några formuleringar om händelser som redan var idiotiska och osannolika – till och med bisarra. Alla bilagor, dokument mm är naturligtvis kopior av existerande dokument som snart kommer att publiceras på denna hemsida, men framförallt på en större hemsida tillhörande Google.

Min tid vid SP-Stockholm 1976-1980 tillhör dock mina roligaste minnen från SP – nygift och med världens vackraste lilla dotter.  Vid SP-Stockholm (bildat 1920) fanns ingen bakslug och lömsk styrning av uppdragsverksamheten. Här fick jag träffa och umgås med människor som var kompetenta och trevliga medarbetare och som såg SP  som ett opartiskt institut präglat av en ambition om rättvisa med kundfokus utan korrupta kopplingar. Ambitionen var att SP och t.ex Konsumentverket jobbade för konsumenternas bästa. Vid SP-Stockholm fanns inte den sjuka och konstruerade antagonismen mellan olika teknikgrenar/enheter som skapades av SP:s verksledning i Borås.

…………………….

SP-Borås var de första åren ett förväntat flyttkaos – ingen överraskning. Min av mig uppskattade lab-chef från laboratoriet för Ytskydd och Korrosion vid SP-Stockholm Carel Pattyranie kom inte till SP-Borås p.g.a en djupt tragisk familjehändelse. Jag fick agera lab-chef under några år bland snickare, elektriker, VVS-are mm. Sedan kom en flåsig fil.dr med ADHD som ny lab-chef. Inget jobb jag ville ha. Och sedan kom docenten i fysikalisk kemi normal-Carlsson från KTH i Stockholm. På ytan verkade han vara ganska normal – men snabbt visade han sig vara en patologisk galning (aspergare). Och hans kemiska kunskaper hade en allvarlig brist – han var kontextblind vilket betyder att han saknade central koherens. Och en sådan herre blev vid SP-Borås chef för korrosionslabbet. normal-Carlsson var oförmögen att förstå och genomskåda de enklaste kemiska reaktioner i system med fler än två variabler. Redan koksalt plus vatten blev för komplicerat, och någon metalls reaktioner i fuktig atmosfär helt obegriplig hokuspokus. Problem i VVS-system fick jag ta hand om – och det var alltid roligt. Och denne docent skulle stå som tekniskt ansvarig för korrosionslabbets alla uppdragsrapporter som skickades till beställare från olika tillverkningsindustrier, kommuner,  bostads- och försäkringsbolag mm. Han skrev under vilka galenskaper som helst eftersom han inte begrep innehållet. Och så höll han på i 20 år utan att skandalen avslöjades. Men jag såg och begärde förflyttning till Energiteknik. Men då hade normal-Carlsson redan startat en massiv förtalskampanj mot mig. Och GD Storklas ansåg att normal-Carlsson var en av Sveriges främsta korrosionsexperter.

Och den inkompetenta verksledningen med GD Storklas i spetsen  favoriserade normal-Carlsson eftersom han hade en akademisk titel (docent) som kunde fungera som stödkorsett och hålfotsinlägg vid behov – kompetens var inte viktigt, men akademisk titel betydde allt (astrologi eller fransk poesi var lika stora bevis på  teknisk kompetens). GD Storklas hade redan nu målet att bli landshövding efter sin pensionering 2007 – och detta insåg hans byråkratiska hjälpgummor: Marknadsdirektören (Lill-Klas), personalchefen (chef för STASI-arkivet), senare kom kaos-primadonnan (”norsken”) m.fl. Eftersom Storklas var tekn.dr om luft  någonting startade han kampanjer om att SP hade internationell status – när alltsammans bara var ett luftslott som knappt var av intresse ens för Borås Tidning.

…………………………………………………………………….

 

X    SP styrdes av byråkratlakejer – ”Kontorist-sekten”

Från och med början av 1990-talet började SP:s byråkrater att lägga sig i provnings- och uppdragsverksamheten och även FoU-verksamheten. Den enda kompetens som behövdes var energi, inkompetens, girighet, nepotism, brist på erfarenhet, skrytsamhet och munväder. SP:s byråkrater blev snabbt vana vid intriger, kohandel, hemlighetsmakeri och korruption. Jag drabbades av deras skurkstreck när mitt och fyra svenska skorstenstillverkares fyramiljonersprojekt (Finland Test) godkänts av Energimyndigheten STEM. Då hade Kontors-sekten insett att detta projekt skulle medföra publicitet på Europa-nivå, om det lyckades. Detta tog man snart för självklart eftersom ett projekt om skorstenar verkade banalt, simpelt, luktade proletariat, lågstatus, smutsigt och egentligen ett skitprojekt för nobla akademiker. Och så hade man i gänget verksledningens gulle-gris docenten normal-Carlsson som ett oslagbart trumfkort. Sekten var uppväxt med stark bondsk auktoritetstro – prästen, brukspatron, storbonden, fjärsman, kommunordföranden m.fl. beundrades även om dom var pedofiler, rena tjuvar och storskojare. Nu hägrade berömmelse med publicitet i Borås Tidning och intervjuer i Väst-Nytt på bästa TV-tid. Och fyra miljoner SEK behövdes för SP:s  ekonomi var urusel. Genom byråkratiskt mygel, intriger och baktaleri fick dom mig att lämna SP för gott och de fyra skorstenstillverkarna gjorde sammalunda. Mer detaljer med kopior längre ner i denna hemsida. [PS: Projektet Finland Test slutade i kaos och fiasko. Orsak: Ingen av sektens medlemmar var kompetent, alla var dessutom mentalt instabila och virriga. DS].

XX    Kontorist-sektens medlemmar och deras prospects och hang-arounds

Situationen vid SP-Energiteknik kring sekelskiftet såg ut som nedan. Vid den här tiden inträffade dot.com-skandalen, Barings bank gick omkull 1995, Libor- och Forex-skandalerna, 2011-09-11 World Trade Center och 2008 gick Lehman Brothers i konkurs. Och vid SP-Borås började en omfattande personalflykt. Men Kontorist-sekten förblev opåverkad och hade tydligen fått någon form av immunitet och löften om livstidsanställning. Och man visste ju att i slutändan var det skattebetalarna som stod för kalaset.

1) Storklas – CB
2) Lillklas – JOJ
3) Stasi-bruden – AO
4) Kaosprimadonnan – JRN
5) normal-Carlsson – BC

x) Surikaten – GJ (hang-around)
y) Gäsparen – PIS (prospect)
z) Hypokondrikern – BjA (hang-around)

Kontorist-sektens medlemmar var på sikt helt överflödiga. Alla kunde med fördel ha ersatts med AI i form av en enkel datoriserad robot. Alla saknade alla former av provningskompetens mm som kunde bidra med intäkter till SP-Borås – i stället för att sitta med ett vått finger i luften hela dagarna – som karakteriserar opportunister. Nu kostade dom i stället en fruktansvärd massa pengar, upptog en massa kontorsyta, var allmänt otrevliga, psykiskt och socialt deformerade, saknade branschkunskaper och kontaktnät och luktade förmodligen illa.

 

SP-Borås

  • När SP – Stockholm utlokaliserades till Borås lämnades dess image och marknadsvärde kvar i Stockholm.
  • SP-Borås framställdes i ortspressen som en framgångssaga vilket var fullständigt felaktigt.
  • SP:s klavertramp och inkompetens var inte isolerade händelser. De var symtomatiska för ett litet institut där skenet och glamourfaktorn var långt viktigare än eventuell kompetens.
  • Verksledningen och många chefer ägnade en stor del av sin betalda arbetstid åt strukturell hembygdsrasism.
  • Verksledningen präglades från första början av okunskapens arrogans.

Personal

  • ”Kontorist-sekten” bestod av särskilt utvalda byråkrater: CB, JOJ, AO, JRN och BC.
  • Deras tekniska kompetens var av typen ”lätt bagage” eftersom gruppens syfte och uppgifter låg under markplanet.
  • Till deras stöd och hjälp fanns BjA, GJ, PIS m.fl. sympatisörer (av typ hangarounds och prospects).
  • ”Kontorist-sekten” kallades av SP:s övriga personal för ”dom” när konstiga regler och blanketter började förpesta arbetsmiljön.
  • Till sektens främsta måltavlor hörde personer som ansågs göra ”ett otrevligt intryck”.
 Immunitet
vid fusk 
  • Fullständig straffrättslig immunitet åtnjuter enligt Wienkonventionen diplomater, administrativ och teknisk personal, inklusive deras familjemedlemmar
  • Men SP:s chefer åtnjuter inte diplomatisk straffrättslig immunitet – officiellt
  • Ändå kunde vissa chefer och/eller deras ”favoritgrisar” begå tjänstefel stup i ett utan reprimander
  • Se t.ex. avsnitten SP-LEAK 002: ”Borås drabbat av epidemi av koppar-korrosion i VA-VVS-system” och SP-LEAK 009 ”SP:s Forskningsfusk om The Finland Test”.
  • Även bland bilagorna finns exempel på provnings- och forskningsfusk av karaktären tjänstefel (kommer snart).
  • GD/VD Bankvall hade en personlig favorit och gullegris i docenten normal-Carlsson (20 år vid SP-Borås) som han betraktade som en trofé för användning efter pensioneringen som bevis på utomordentlig kompetens under åren som GD/VD för SP. Bankvall hade tydligen yviga planer för framtiden (det talades om posten som landshövding för Västra Götaland).

CB

  • GD /VD Claes Bankvall
  • ”Storklas”
  • Andlig ledare för Kontorist-sekten
  • Provningskompetens: Noll
  • SP:s GD/VD Bankvall saknade elementära kunskaper om SP:s  verksamhet, kompetens och resurser.
  • Bankvalls betygsättning av SP och utvalda akademiska funktionärer var vanligen översvallande vilket han tillskrev sin egen person.
  • Bankvalls främsta ambition var att fiska efter politiska poäng.
  • Efter SP-tiden planerade han att bli landshövding för Västra Götaland.

JOJ

  • Marknadsdirektör Jan-Olof Johansson
  • ”Lillklas”
  • Primus motor för Kontorist-sekten.
  • SP:s egen Martin Bormann.
  • Till hans uppgifter hörde att beskydda SITAC, typgodkännandesystemet, inkassera mutor, förtala, sprida rykten, manipulera, mobba, diskriminera, bestraffa mm.
  • Drev en egen ”charmskola” för att undervisa nyanställda akademiker hur man blir en lantisbuse med tillgjort byråkratspråk.
  • Valspråk: ”Att vara mer än man ser ut att vara” (även SS-chefen Himmlers hemliga valspråk).
  • Provningskompetens: Noll.
  • Förmodligen miljöskadad reservofficer av modell från ”Tredje Riket”.
  • Hävdade och påverkade SP:s personalpolitik för att öka hembygdsrasismen. Alla som hette Johansson, Andersson, Carlsson, Olsson, Nilsson o.dyl. var automatiskt kvalificerade för guldkantade anställningsvillkor.
  • Han blev förmodligen överlycklig när JRN dök upp – maken till lyhörd, lydig och kuschad hund hade han aldrig sett. Typisk springschas-ämne.

AO

  • Personalchef Anita Olsson
  • ”STASI-bruden”
  • Ansvarig för SP:s personalarkiv av modell STASI – ett raffinerat angiverisystem.
  • Inte akademiker – vilket inte automatiskt betyder brist på kompetens.
  • Men av en personalchef borde finnas mer än att slicka cheferna i röven.
  • VARNING: Betrakta alltid personalchefen som din fiende.

JRN

  • Sektionschef John-Rune Nielsen
  • ”Kaos-primadonnan”
  • Verksledningens portföljbärare
  • Provningskompetens: Noll.
  • JRN visade alltid verksledningen vördnad och gläfsande underdånighet.
  • Egentligen okunnig och osäker.
  • För JRN existerade inte samarbete – bara ordergivning eftersom provningstekniska kunskaper för argumentation och motiveringar saknades.
  • Med sitt blankettraseri och påhittade regler försökte han påskina att han var kreativ, imponerande och dominerande som om han var sektionens stora stjärna som garanterade strålande tider – egentligen var han en bromskloss som orsakade personalflykt.
  • En tröttsam gosse – utan substans.

BC

  • Sektionschef Bo Carlsson
  • ”normal-Carlsson”
  • Provningskompetens: Noll
  • Aspergare som var kontextblind och därmed utan central koherens.
  • Saknade kunskaper och känsla för korrosionsreaktioner.
  • Högfärdig, fördomsfull och nedlåtande.
  • Kunde inte själv skriva en provningsrapport från början till slut eftersom han var kontextblind.
  • Utan hjälpsamma medarbetare och underhuggare var han hjälplös (lame duck).
  • En typisk gratisåkare.
  • Betraktades av GD/VD Bankvall som en av Sveriges främsta korrosionsforskare (se bilaga … )

TG

  • Enhetschef Thomas Gevert
  • Fantasilös och naiv. Insåg nog till slut att SP var befolkat av små personer utan heder – med massor av oärlighet, egoism och narcissism.
  • Avled 24 juli 2013.

PIS

  • Enhetschef Per-Ingvar Sandberg
  • ”Gäsparen”
  • Rangordning: ”Prospect”

BjA

  • Laboratoriechef Björn Andersson (efterträdde Tomas Nilsson)
  • Brölande hypokondriker med tre stämband.
  • Specialitet: gorilla-imitationer
  • Borde försetts med munkorg och strypkoppel förankrat utomhus
  • Han syntes aldrig ALDRIG på VVS_labbet.
  • Deltog aldrig i allmänna lab-möten.
  • Rangordning: ”Hangaround”
  • Vad han sysslade med på arbetsdagarna bakom stängd dörr är en gåta – kanske lade han patiens.
  • Kanske var han avlönad av AMS eller TRR-Trygghetsrådet.
  • Han var alltid instämplad – trots flera dagars frånvaro.
  • Sekreteraren Anita M som han skällde ut en gång i veckan noterade att BjA var instämplad men fysiskt frånvarande i en vecka – hemma i Landvetter.
  • Detta rapporterades uppåt men medförde ingen åtgärd. Som vanligt hade alla chefer immunitet mot alla former av bedrägerier. Förmodligen hade dessa halvfigurer anställnings- och livstidskontrakt med SP-Borås.
  • Han anställdes som sjunde reserv bland okänt antal sökande.
  • Såg vanligen ostädad ut.
  • Främsta merit: Osäker, okunnig och enfaldig, men lydde alltid order från JOJ vid verksledningen.
  • Ansträngde sig för att verka kraftfull, auktoritär och beslutsam – om det fanns åhörare i närheten.
  • BjA tillhörde den grupp usla chefer som inte kunde eller ville samarbeta
  • Om han hade någon befattningsbeskrivning  var den hemlig
  • Förmodligen miljöskadad reservofficer av modell från ”Tredje Riket”.
  • Provningskompetens: Noll.
  • Mig kallade han ”arrogant jävla norrlänning”. Och som en 5-åring tillfogade han: ”Det säger alla”. BjA:s bekantskapskrets inom SP var nog ytterst begränsad eller t.o.m. obefintlig. Vad hade hans mamma för åsikter om sonens sociala isolering?
  • Som eremit blir man inte poppis genom att excellera i nedlåtande spydigheter. Möjligen blir man inlåst i bur på cirkus för begapande till priset av en inträdesbiljett.
  • Några gånger tog han emot telefonsamtal från några av mina skorstenskunder men dessa blev han omedelbart osams med. Privata företagare genomskådar lätt dumdryga och inkompetenta funktionärer som tror att dom är myndighetspersoner av Guds Nåde.
  • Se Bilaga …: Jag betraktade honom som obehaglig och i behov av  terapi och psykologiskt stöd. Mitt jobb var inte att kurera socialt missanpassade.
  • Se Bilaga …: Angående samarbete – se t.ex. SP-Leaks 1 och 9. Denna kommentar kommer på order från JOJ – ännu en byråkratisk gratisåkare. Angående samarbete var jag noga med att samarbeta med kompetenta medarbetare som Peter Kovacs, Bertil Andreasson, Leif Lundin, Martin Sandberg m.fl. Vid Kemisk Analys hade jag förtroende för Karl-Axel men inte för Margareta. Vid mitt tidigare lab Materialteknik hade jag förtroende för Bo Lennart, Ingemar, Sven-Arne Bylander men absolut inte för docenten normal-Carlsson. Inom skorstensbranschen hade jag samarbete med Byggstandardiseringen BST/TK68 och alla Sveriges skorstenstillverkare.
  • Se Bilaga …: ”Jävla norrlänning”: Kräver ingen kommentar. Speglar rasism, nazism och psykisk sjukdom.
  • Jag valde medarbetare till mina olika projekt ganska noggrant och många passade inte i kostymen – och många var direkt undermåliga – som t.ex Björn Andersson, normal-Carlsson och andra inom ”Kontorist-sekten”.
  • Jag hanterade provningar och P-märkning av termiska solfångare under många år (se alla projektansökningar och beviljade bidrag från BFR, STEV, STEM m.fl).
  • Beträffande korrosionsproblem i VVS-system fick jag rensa upp bland normal-Carlssons alla blamager (GD/VD Bankvalls gullegris).
  • Björn Anderssons gapiga argumentationer om mitt bristande samarbete är bara fel men typiskt för ett kärringaktigt blåbär. Han kunde komma och sätta sig bredvid mig vid en fikarast och vänta på att bli underhållen. Jag är inte psykolog eller psykoterapeut.
  • Jag lämnade SP en fredag 2000 efter psykiskt illamående – för att aldrig återvända.
  • Ca 2015 cirkulerade rykten om att SP skulle läggas ner – inte en dag för tidigt tyckte jag.

GJ

  • Sektionschef Geron Johansson
  • ”Surikaten”
  • Provningskompetens: Noll
  • Rangordning: ”Hangaround, prospect”
  • Hade svårt att se begåvad ut.
  • Betraktade SP Energiteknik som en fångvårdsanstalt där han var kapo.

 

SP-Borås var ju redan från start ett statligt institut med stora interna problem. Folk strömmade till från lite varstans i Sverige med olika kompetenser. De flesta kom vanligen från Borås och Göteborg eller dess omnejder och nästan alla hette Johansson, Andersson, Karlsson, Carlsson, Pettersson, Persson, Olsson, Nilsson, Jansson eller liknande. Om urvalsmetoderna hade inslag av arisk rasism vet jag inte. Det märktes att boråsarna tyckte att SP var deras husegna projekt. Detta var på både gott och ont. SP var naturligtvis en relativt stor arbetsgivare med löften om stora innovationer för framtiden. Borås Stad hade ställt upp med alla tillgängliga resurser och staten bidrog också. Vid den här tiden fanns både Olof Palme och Ingvar Carlsson (boråsare) i regeringsställning.

Men mycket gick fel från första början.

Om detta borde doktorander skriva en avhandling. För SP:s tid från 1980 till 2016 är intressant ur politiskt perspektiv men också idiotisk och komisk.

Denna hemsida är tyvärr fylld med aversion och nedsättande omdömen om SP-Borås. Orsakerna är ett flertal. Mina år vid SP-Borås 1978-2000 var fyllda av trakasserier från verksledningen och den interna milisen ”Kontorist-sekten” vilket störde min uppdrags- och FoU-verksamhet. Och det var syftet med trakasserierna. Min verksamhet vid enheten för Materialteknik MT (och senare vid Energiteknik (ET) hotade existensen för laboratoriet för MT så till den milda grad att verksledningen och Kontorist-sekten helt enkelt ville få bort mig. MT var själva oförmögna att locka till sig uppdragsgivare, trots att där fanns ett tiotal doktorer av olika  kulör och kaliber – men inga FoU-idéer. Verksledningen var en samling navelskådande akademiker som trodde att ju flådigare akademisk titel desto större kompetens på laboratoriegolvet. Men verkligheten såg helt annorlunda ut. Dessa nyutexaminerade akademiker var ofta arbetsskygga nybörjare av typ ”first time flippers” som helst av allt ville sitta bakom ett skrivbord eller i ideliga möten med likasinnade kompisar som nu njöt av den ideala tillvaron i en trygghetszon dom knappt hade kunnat drömma om.  Tekniska spörsmål kring provningar och utredningar fick de tekniska handläggarna ta hand om. Gick det åt helvete fick handläggaren skulden och gick det bra kunde akademikern/chefen plagiera provningsrapporten med sig själv som ensam författare – för snabb leverans till lämplig tidskrift. Dessa ”den nya typen av doktorer” var examinerade enligt ”det nya systemet från 1977″ där devalverade doktorer uppfyllde gamla krav för licentiatexamen (gammal fil.lic = ny doktor).

En annan orsak som förpestat min tillvaro vid SP-Borås 1978-2000 var den latenta fascism som präglade Verksledningen och dess hantlangare – Kontorist-sekten.  Det obehagliga med många arbetsplatser är att de blir en arena för allsköns psykopater och opportunister där dom trivs så innihelvete bra. Resultatet brukar bli att sådana företag blir experter på självmål och intern kannibalism – och på den planhalvan platsade  SP-Borås mycket bra. Men SP-Borås ville officiellt tillhöra världens bästa institut beträffande forskning och provning. Ambitionerna och resultaten kolliderade fullständigt. Redan 1990 var SP-Borås  på väg mot ruinens brant. Men för staten och Borås Stad var detta en politisk omöjlighet – som att avliva jultomten.

________________________________________________________________________

X     När SP och normal-Carlsson ville kontrollera – annars sabotera P-märkningen av solfångare

…………………..

X     Statliga organisationer för kontroll och korruption av byggmarknaden

Under 1970-talet och tiotals år framåt satt socialdemokratin  vid regeringsmakten. Någon opposition värd namnet fanns inte. I den svenska nationens intresse begicks åtskilliga övergrepp som senare straffade sig. Av luddiga politiska skäl utlokaliserades SP-Statens Provningsanstalt Stockholm, SWEDAC och senare SITAC till f.d. textilstaden Borås.

Frånsett Boverket i Karlskrona koncentrerades all byggmaterialkontroll till Borås. Eftersom jag inte vill kalla socialdemokratin för naiv är det uppenbart att dessa utlokaliseringar var medveten socialistisk maktutövning. Nu skapades ett paradis för överflödiga socialdemokratiska byråkrater och arbetslösa textilarbetare att äta sig mätta vid grytorna, allt på byggmarknadens bekostnad. Men redan 1980 blev konsekvenserna rent kriminella. Den lilla staden Borås blev snabbt ett centrum för akademikernas B-lag som med oheliga allianser inom SP-SWEDAC-SITAC förvandlade sina sängkamrater till medbrottslingar i en storartad maffia där godtyckliga byggregler skapades som krävde mutor för att erhålla ”statliga typgodkännanden” – alla former av tekniskt underlag sekretessbelades omedelbart. Inga tekniska provningar förekom av typ funktionsprovningar, materialprovningar, provningar av hållbarhet, tillförlitlighet mm. Varje typgodkännande grundades på vad en byråkratisk tjänsteman kunde prestera på något eller några få papper – som omedelbart sekretessbelades före begravning hos SITAC, SP och senare i Riksarkivet. Handläggningstiden för erhållande av ett typgodkännande var besynnerligt lång och kostsam – uppemot ett år.

Kring 2016 övertogs huvudmannaskapet för SP av statliga RISE. Orsakerna till hur och varför detta sorgliga utlokaliseringsäventyr tilläts fortgå från 1980 till 2016 borde granskas av Riksrevisionen. SP:s utlokalisering från Stockholm till Borås var inte bara en politisk piruett smaksatt med valfläsk genomförd av socialdemokratin i regi av Olof Palme & ex-boråsaren Ingvar Carlsson under 1970-talet. Det finns underligheter som luktar storartad inkompetens hos både verksledning, styrelse och alltför många byråkrater plus politiker  vid ansvarigt departement. Ett stort frågetecken är varför SP-Borås stadigt och till synes målmedvetet gick vilse inom det växande EU. Svajig kompetens och auktoritet gick upp i rök redan från start efter 1980 trots att SP:s PR-maskineri trumpetade att SP-Borås var världsledande inom provning, standardisering, kontroll, forskning mm. Decennierna före och efter sekelskiftet var kanske Europas mest dynamiska period inom den marknad där SP-Borås var eller borde vara en fräsch och lovande aktör med nya lokaler, ny utrustning och ny personal. Men så blev det inte – det blev bara kräftgång. Varför? Både hårdvaran och mjukvaran fanns och EU-marknaden expanderade och växte så det knakade.

Under den här perioden fanns någonting som inte förändrades och det var sammansättningen av styrelse och verksledning. Dessutom expanderade antalet byråkrater ohämmat. Hade AMS ett finger med i utlokaliseringen? SP:s eventuella styrka beror ju inte på byråkraternas tekniska kompetens (vanligen noll) utan på vad dom tekniska handläggarna presterar. Tyvärr medförde SP:s personalpolitik att personalflykten för tekniska handläggare var stor och kvarvarande handläggare blev småchefer d.v.s byråkrater. Varje byråkrat hade därmed funnit sin efterlängtade trygghetszon och blev i fortsättningen lika kreativ som en påse pulvermos eller burkskinka – fram till pension.

Som SP-anställd teknisk handläggare sedan 1976 insåg jag att det var viktigt för mig att komma ihåg att personalavdelningen och byråkraterna var mina fiender men att facket kunde vara din kompis. SP gynnade och prioriterade  funktionärer med akademisk fernissa  – gärna utan reell verklighetskontakt. Detta ansågs ge status och nimbus åt ett institut som prioriterade pratmakare, visionärer utan verklighetskontakt och amatörskådisar som kunde prata i gåtor om enkla standardiserade provningsmetoder. Egentligen visade det bara att SP var en typ av Vatikanstat, avskärmad från hela övriga världen, befolkad av folkskygga och socialt missanpassade neurotiker – av noll intresse för näringslivet. I detta syfte föreslog en SP-chef  att alla externa telefonsamtal från presumtiva kunder borde avgiftsbeläggas. För vissa chefer och byråkrater var tekniska handläggare med marknadskännedom och breda kundkontakter ett stort hot för byråkraternas törnrosasömn. Presumtiva kunder från verkligheten innebar ett skrämmande trauma som orsakade svettningar och ångestreaktioner. Den akademiska fernissan var inget skydd vid sådana kontakter med näringslivet vars representanter inte brydde sig om tillgjorda försök att visa kompetens. Företagare – både stora och små – är personer som lätt genomskådar folkskygga och ihåliga akademiker och amatörskådisar. Ett pinsamt försök gjorde Stor-Klas, Lill-klas och normal-Carlsson när man från en hemsnickrad piedestal inbjöd en stor del av den svenska skorstensbranschen (du och jag som eldar ”grönt”) att deltaga i  slutfinalen om STEM-projektet ”Finland Test” (se SP-Leak 09). Detta projekt hade jag plus fyra svenska skorstenstillverkare redan fått beviljat av Energimyndigheten STEM men bestulits av SP:s byråkratmaffia. Maken till verklighetsfrämmande självöverskattning är svår att överträffa – men för SP:s byråkratmaffia var denna självöverskattning deras vardagsbeteende.  Att SP:s byråkratmaffia trampade i  klaveret stup i ett var ju ingen överraskning men i slutändan drabbades även ”personalen på golvet”. Som framgår av vissa SP-Leaks nedan är det uppenbart att bland SP:s byråkrater fanns vanföreställningar om att SP var en stor och t.o.m Europa-ledande aktör inom provning, forskning mm. Med ohämmad name-dropping  antyddes att Europas största forsknings- och provningslaboratorier egentligen var filialer till SP-Borås.


2   Varningar

Varning #A: Om du är anställd vid RISE-SP-Borås idag så är CYA - COVER YOUR ASS av största vikt. Även om du inte begår några misstag finns alltid risken att verksledningen och inkompetenta chefer försöker sabotera dina uppdrag eller stjäla dina projektidéer. Det tragiska är (och var) att den typen av korruption gynnade vissa byråkratchefer i karriären och uppmuntrades av den dåvarande verksledningen (bilagor). Då behöver du dina emails, kopior på viktiga handlingar, anteckningar från möten, telefonsamtal o.dyl. Risken finns att du hamnar inför domstol där SP inte vet vem du är.

Vid SP-Borås började en ekonomisk tillbakagång redan i början på 1980-talet för att närma sig kollaps 20-25 år senare. Parallellt pågick en personalflykt av tekniska handläggare som tröttnat på byråkraternas expansion med åtföljande tekniska inkompetens. Verksledningens uppblåsta marknadsbeskrivningar om att SP var Europa-ledande grundlades när SP gick med i EUROLAB – en sammanslutning av Europas minsta och mest marginaliserade provningsinstitut, vanligen gamla öststater (bilaga). Redan vid dess tillblivelse på 90-talet luktade EUROLAB gammal gubbklubb för överflödiga byråkrater som gillade att resa omkring i Europa och dricka pilsner med sina likasinnade kompisar. Det administrativa centrumet för EUROLAB låg under några år på 90-talet vid SP-Borås i en skrubb i kanslihuset. Detta togs av verksledningen som bevis för att SP-Borås var Europa-ledande. Och alla SP:s byråkrater samt lokala media gick på denna blåsning utan att blinka. Idag finns få färska spår efter EUROLAB överhuvudtaget. Och allt som görs och är gjort inom Europa-standardisering, certifiering, provning, kontroll mm för t.ex byggprodukter har utarbetats inom CEN, CENELEC, EOTA m.fl.

Varning #B: Om du förolämpar en person tillräckligt många gånger så kommer denne till slut att slå tillbaka med värre konsekvenser än du kunde föreställa dig

Varning #C: Om du kapar 5 cm om och om igen av svansen på en glad hund kommer hunden att dö

Varning #D: Under perioden 1990-2015 ökade personalstyrkan vid SP-Borås främst p.g.a en förskräcklig massa byråkrater, om man räknar in alla typer av avdankade chefer som överfördes till byråkratskrået. Detta tycker jag är relevant eftersom f.d chefer efter några år tappat all provningskompetens och kompetens för skadeutredningar, jämförande materialutredningar o.dyl. Och nyanställda akademiker/byråkrater visste sällan varför provningar var relevanta överhuvudtaget. Vid sina skrivbord tappade dessa byråkrater verklighetskontakt medan självskrytet bara växte. Detta medförde att övergreppen mot övrig personal ”på golvet” blev allvarliga och av brottslig karaktär. Som exempel kan nämnas:

1. olaga tvång

2. olaga hot

3. ofredande

4. sexuellt ofredande

5. upprepad kränkning av integritet

6. olaga ofredande

7. olaglig avlyssning

8. övergrepp i rättssak

9. olaga förföljelse (stalkning)

10. skadegörelse eller försök till skadegörelse (t.ex sabotage av pågående provningar).

11. falsk tillvitelse

3     När din chef är inkompetent och dennes chef är idiot

Varning #E:   SP tappade myndighetsstämpeln 1993 och blev därefter ett av staten helägt aktiebolag. Men SP:s byråkrati kunde inte släppa den guldsits som myndigheter har att leva upp till. Gamla  chefer och byråkrater fortsatte av gammal vana att uppträda som om de alltid hade suveränt tolkningsföreträde. För den enskilde tjänstemannen och funktionären innebar tolkningsföreträdet tillgång till auktoritära genvägar som inte motsvarades av teknisk och vetenskaplig kompetens. Men tolkningsföreträdet utnyttjades alltför ofta av SP:s äldre funktionärer. Denna sjuka gällde inte bara ”old boys” utan även av nyutexaminerade akademiker, som på något sätt tyckte att SP:s verksamhet var banal utan vetenskaplig fernissa. SITAC som saknade alla former av provningsresurser typgodkände bl.a alla typer av byggprodukter genom okulär besiktning och Boverkets byggregler och handböcker. Tekniska underlag och provningsresultat ansågs som överflödiga. Det gick ju snabbt och borde bli billigt – men så blev det inte. Tiden som debiterades byggmaterialtillverkaren för ett typgodkännande var vanligen timtaxa. Och hela kalaset hemligstämplades med sekretess – och det av ”goda kriminella skäl”. Arbetet som SITAC utfört tålde inte dagsljus. Jag kom över en sekretessbelagd uppdragsmapp för typgodkännande av en tätningsmassa för skorstenar men som bara innehöll en skiss av den typ av ”betongsugga” som är känd från terrordådet på Drottninggatan 11 december 2010. Varför SITAC och SP-Borås hemligstämplade alla underlag för typgodkännanden blir därmed begripliga – hela typgodkännandecirkusen var ett hiskeligt bedrägeri som naturligtvis innefattade mutor.

Typgodkännandeverksamheten saknade övervakande kontroll – bara ”egenkontroll” fanns. Hur ”egenkontroll” fungerar i praktiken kan vi idag mars 2019 se beträffande flygkatastrofer med Boeing-flygplanet 737 Max 8.

Varning #F:  Vid fronten i krig blir impopulära befäl ibland avrättade med en skottsalva i ryggen 

Varning #G: Att personal lämnar sina anställningar beror vanligen på chefen / cheferna – inte pga. själva jobbet.

 

3     Inkompetent verksledning orsakade konflikter

Alla människor vi möter inom skolan, studielivet eller via efterföljande arbete är vanligen harmoniska och vänliga till sin natur men ibland stöter vi på knepiga eller t.o.m obehagliga personer. Med åren utvecklar vi en lyhördhet för att upptäcka vilka personer i vår omgivning som är empatiska och lätta att samarbeta med och vilka som orsakar gnissel och obehag och som t.o.m är motbjudande. För att underlätta vardagen på jobbet blir det då nästan nödvändigt att sortera in folk i olika kategorier. I vårt medvetande får dom etiketter som empatiska personer och sådana som man får se upp med. Vi har inte tid med och orkar inte bry oss om varenda människa – det må gälla kollegor eller kundkontakter.

Dessa klassificeringar gör vi med åren automatiskt med någon del av hjärnan utan större besvär. Men det blir mycket mer komplicerat när vi hamnar på en arbetsplats med mellan hundra till tusentals anställda plus kundrelationer av olika slag. Då handlar det om allting från vänliga sympatiska personer till fullständiga galningar med kliniska diagnoser som asperger, narcissism, psykopati mm. I värsta fall om personer som borde läggas in eller spärras in.

Om detta spektrum från normalitet till galenskap handlar denna hemsida som jag upplevde vid SP-Statens Provningsanstalt i Stockholm och Borås åren 1976 – 2000. Eftersom jag bevarat mycket dokumentation från dessa år blir jag fortfarande häpen över hur i helvete detta kunde fortgå under så många år. Men efter 24 år fick det räcka – en fredagskväll åkte jag hem med en rivstart för att aldrig återvända.

Kortfattat är det uppenbart att SP:s kollaps kring 2015 var självförvållad med start kring 1990, Sedan 1990-talet hanterade verksledningen SP-Borås som ett forntida tyskt klosteruniversitet från 1700-talet där byråkraternas förljugna lutherska böner och psalmsånger skulle motivera personalen att inbilla sig att ”detta institut är bäst i hela Europa”. Och orsaken till denna enastående och sensationella ryktbarhet för ett litet institut i skogen någonstans i Småland låg hos byråkraterna i ”Bruna Huset”. Denna samling byråkrater ansågs vara SP:s  visionärer och drivande primus motorer. Tyvärr måste dessa självlysande begåvningar dras med klent begåvat folk som t.ex odisputerade lantisar.

Akronymer och förkortningar

BoV
STEM
BFR
BST
BST/TK
SIS
SITAC Swedish Institute for Technical Approval in Construction
SWEDAC Swedish Board for Accredition and Conformity Assessment
EUROLAB
SP-LEAK 0  SP:s uppförandekoder, kvalitetssystem, sekretessregler
SP-LEAK 1 Borås Stad drabbades under slutet av 1980-talet och början av 1990-talet av en epidemi av kopparkorrosion i VVS-system installerade i villor och större fastigheter, med omfattande vattenskador som följd. Totalt drabbades uppemot femtio hus. En fastighetsägare drabbades av ca 30 läckage. Han vände sig till SP Materialteknik för att få orsakerna utredda. SP:s favoritgosse av Messias-kaliber, docenten normal-Carlsson gjorde någon slags kvasi-utredning och påstod att orsaken var magnetit Fe3O4 som kommit in i systemen. Hela utredningen är en skrivbordsprodukt eftersom inte minsta lilla besiktning gjorts av något havererat system. Utredningens konsekvenser innebar också att Sveriges metod för slutförvar av utbränt kärnbränsle kommer att läcka ut inom 100 år.Fastighetsägaren och dennes advokat var inte nöjda med denna utredning och en ny utredning gjordes av undertecknad vid Energiteknik-VVS som drog helt andra slutsatser. Detta behagade inte SP:s verksledning eftersom deras Messias-substitut med docenttitel inte fick ifrågasättas. En noga utvald kommitté (”Operation Rädda menige Carlsson”) med rättrogna jesuiter tillsattes – alla utan elementära och besvärande kunskaper om korrosion.
SP-LEAK 2
SP-LEAK 3
SP-LEAK 4
SP-LEAK 5
SP-LEAK 6
SP-LEAK 7
SP-LEAK 8
SP-LEAK 9
SP-LEAK 10
SP-LEAK 11
SP-LEAK 12
CEN
CEN/TC
CEN/TC/TG
CEN/TC/WG
MPA NRW
TÜV
GASTEC
CSTB  Centre Scientifique et Technique de Bâtiment
AENOR Spanish Associations for Standardization and Certification
SINTEF
EOTA

 (…………………

 

 

Alltså fortsatte staten att pumpa in fler livsuppehållande miljoner till ett alltmer inkompetent och dysfunktionellt institut befolkat av akademikernas B-lag.

Från och med 1982 när Claes Bankvall blev GD och Jan-Olof Johansson blev marknadsdirektör (eller något liknande) blev samarbete över lab-gränser i princip förbjudet – d.v.s altruism i alla former motarbetades av verksledningen. Däremot gynnades anställning av personer med patologisk egoism av typ etisk, rationell, psykologisk och anarkistisk egoism. Detta medförde att SP började befolkas av allsköns psykopater med tunnelseende samt någon akademisk titel som vanligen var irrelevant för SP:s verksamhet.

X   1982-2017: När byråkraterna avlivade SP-Borås

En mer komisk observation jag gjorde redan från 1982 var att personer på olika former av chefspositioner vid SP-Borås uppträdde högljutt, oförskämt och ohyfsat som lantisbusar. Detta kan delvis förklaras med att Borås-personalen var osäker på sina nya roller och därför valde att vara oförskämda för att därmed försöka dölja sin inkompetens. Dom trodde därmed att deras uppträdande var ett uttryck för en frimodig och naturlig charm när det egentligen bara handlade om oborstad och knölig opportunism och okunnighet. Vid mina besök vid olika forskningsinstitut runtom i Europa är skillnaden markant. Motsvarigheter till SP-Boråsarnas knöliga uppträdande går inte att finna någonstans bland Europas seriösa forskningscentra jag besökt.

Den allmänna stämningen bland SP:s funktionärer (chefer, personal, byråkrater, småchefer och funktionärer av olika kaliber mm) var från 1980-talets början  att dom flesta inte passade in i kostymen. Alla var ängsliga och rädda för att göra fel. Det stora problemet var att ingen visste vad som var rätt. Verksledningen visste inte heller och dom gröna cheferna satt i samma båt. SP:s provningsverksamhet handlar till stor del om provningar enligt internationellt standardiserade metoder som kan vara mer eller mindre komplexa och avancerade.

Och nu började inkompetensen få praktiska konsekvenser med inslag av korruption och bedrägeri. Bortsett från den allmänna inkompetensen blev jag mobbad eftersom jag påtalade att vissa utredningar var felaktiga (se SP-LEAKS 00-11 m.fl).  Jag tyckte nämligen att det var bedrägeri att lura husägare, försäkringsbolag, byggherrar, tillverkare, beställare som Konsumentverket m.fl.  Se vidare angående ”Kalkonkvintettens” upnosed och högfärdiga fantasier med inslag av scientologikyrkans världsbild (se SP-LEAK 01 och 09). Eftersom jag tydligen är eller var naiv blev jag till slut ytterligt besviken och förbannad.

X     Ett statligt institut med växande problem - Några varningstecken

1) Om du förolämpar en person tillräckligt många gånger kommer denne till slut att slå tillbaka med värre konsekvenser än du kunde föreställa dig

2) Om man kapar svansen på en glad hund med fem cm åt gången kommer hunden att dö

3) Vid fronten i krig blir impopulära befäl ibland avrättade med en skottsalva i ryggen

4) Att personal lämnar sina anställningar beror vanligen på chefen / cheferna – inte pga själva jobbet

5) Ett attitydproblem som kvävde och förlamade personalens arbetslust och kreativitet var boråsarnas ”dumsnälla beundran” för akademiska titlar trots att personerna för denna beundran ofta var inkompetenta rötägg

6) Ett ännu större problem var att SP:s verksledning plus många chefer betraktade sig själva som mycket kompetenta charmtroll som lockade stora skaror av beställare av uppdrag och bidragsgivande FoU-pengar. Men dessa akademiska charmtroll betraktade vanligen den personal som utförde jobben som klent begåvade straffångar utan något som helst marknadsvärde

7) Inkompetenta och osäkra småchefer skapade en intern milis.

Nomenklaturan med marknadsdirektören JOJ som duschad, kammad, putsad och prisbelönt utställningsgris

Skapandet av SP:s interna milis (Nomenklaturan) har många aspekter och

SP:s verksledning 1982-2000 bestod av GD/VD Clas Bankvall, marknadsdirektören Jan-Olof Johansson, HR-chefen Anita Olsson plus några till.

XX   Godtyckliga och svajiga sekretessregler vid SP-Borås

För mig som teknisk handläggare vid labbet för Ytskydd och Korrosion var det ett oskick och brott mot sekretessreglerna att alla byråkrat-fjantar och chefer på olika nivåer skulle ha tillgång till alla uppdragsrapporter inklusive rapportunderlag som dom var alltför inkompetenta för att begripa men där slutsatserna oftast var fullt begripliga och med högt marknadsvärde. Så var det inte vid SP-Stockholm eller vid SP-Borås när Henric Bildt var generaldirektör. Men vid SP-Borås började byråkrat-fjantarna att sprida sekretessbelagt material i sina maktspel med olika härskartekniker och kanske lönsamma korruptionsmetoder av olika slag. Till denna ständigt växande grupp av byråkrater med luddiga mandat räknar jag generaldirektören, marknadschefen, personaldirektören, alla olika kvalitetschefer, enhetschefer, FoU-chefer, lab-chefer och allsköns småchefer med fantasifulla titlar. Vid slutet av 1990-talet dök det t.o.m. upp standardiseringschefer vars uppgift var att bromsa den SP-personal som det fria näringslivet utvalt som sina representanter i dom spegelkommittéer som bevakade pågående Europa-standardisering inom CEN (Comité Européen de Normalisation). Detta kunde ju inte Verksledningen och Nomenklaturan tolerera eftersom det skedde utan deras kontroll. Denna ”kontroll” var dock helt imaginär eftersom syftet med dessa ”standardiseringschefer” var enbart en titel-premie till någon SP-funktionär för någon slags prestation i Nomenklaturans hemliga anda och syfte. Att befatta sig med CEN-standardiseringen fanns inte på kartan. Detta skulle straffa sig senare (SP-LEAK 003).

På gamla dar har jag ofta funderat på hur denna osunda och giftiga kultur kunde utvecklas inom SP-Borås. Att Verksledningen med GD/VD Clas Bankvall plus den lille Marknadsdirektören Jan-Olof Johansson (bilagor) gynnade och understödde denna kultur av egoistiska skäl är uppenbart (bilagor). En mer komplex fråga är varför personal från Borås föll i farstun för dessa ganska billiga Halleluja-trumpeter. Är Boråsaren klent begåvad? En komisk men också allvarlig rasistisk iakttagelse är att av alla nyanställningar som gjordes under 80-90-talet hette alla Johansson, Andersson, Carlsson, Olsson, Pettersson, Persson, Svensson, Jönsson, Fransson, Jonsson osv. Anställda med efternamnet Johansson betraktas i Borås som tillhörande en exklusiv elit som automatiskt hamnar i den kommunala Adelskalendern. Orsaken är det framgångsrika företaget ”Algots” som skapades av entreprenören Algot Johansson men som gick i konkurs på 1970-talet.

Via s.k. ”interna FoU-projekt” som var statens årliga bidragspengar för att hålla SP-Borås ekonomi flytande när konkursen stod för dörren. Staten krävde aldrig någon redovisning för dessa årliga tiotals miljoner SEK vilket medförde att dessa projekt-rubriker hängde med i SP-budgetar år efter år i tiotals år. Dom ”interna FoU-projekten” verkade heldöda hela tiden eftersom statens pengar gick till att avlöna favoriserade byråkratfjantar och doktorer som gick i arbetsträning halvsovande bakom sina skrivbord. Dom avskydde kontakter med presumtiva uppdragsgivare från privata företag, kommuner och landsting, försäkringsbolag ”you name it”. Ett förslag som höll på att gå igenom var att avgiftsbelägga telefonkontakter med dessa arbetsskygga individer. Egentligen spelade det ingen roll eftersom vissa inte var kontaktbara p.g.a. psykiska handikapp. Men i lugn och ro borde kanske några ha kunnat prestera någon FoU-ansökan till någon extern FoU-finansiär – men det gick ju inte heller eftersom dom saknade sociala kontaktnät till marknaden och visste ingenting om marknadens behov.

Men inom Nomenklaturan utvecklades bakom stängda dörrar en slags bymentalitet präglad av skenhelighet, allsmäktigt och allenarådande översitteri med inslag av frimureri och korruption. Ur denna sörja av allianser sattes alla föreskrivna sekretessregler ur spel och ett brett samspel utvecklades med SITAC och SWEDAC-Borås (övervakande myndighet av SP). Fullständigt regelvidrigt.

Nomenklaturans existens var starkt beroende av personalavdelningens STASI-liknande register över personalens åsikter om ditt och datt, hälsoläge, ledigheter, övertid, sjukledigheter, mediciner, tecken på missnöje, lyhördhet och entusiasm mot överordnade mm.

Inför en konfrontation med mina chefer – sektionschefen John-Rune Nielsen, laboratoriechefen Björn Andersson och personalchefen Anita Olsson i kanslihuset (Det Bruna Huset) var jag i sällskap med en kvinnlig fack-representant. Jag hade nämligen anmält dessa chefer till facket eftersom dessa höjdare hade presterat ett ”dokument med 30 frågor” eftersom jag ställt ca 10 enkla frågor till ”kaos-primadonnan” John-Rune Nielsen angående hans sätt att motarbeta mig i min uppdragshantering. Han svarade inte naturligtvis. Istället skrev han 30 skriftliga frågor till mig, säkert i samarbete med lab.chefen Björn och personalchefen Anita. Norske John-Runes behandling av det svenska språket var normalt så undermåligt att han inte kunde ha skrivit dessa 30 frågor själv. Frågorna var nedlåtande och militäriskt formulerade enligt GESTAPO:s förhörsmanual typ 3. I slutet stod att ”detta var en order”. Jag svarade inte, eftersom mina ursprungliga 10 frågor inte besvarats. Då kom en ny lapp: ”Detta är en order”. Till saken hör att John-Rune aldrig ville eller kunde föra en muntlig diskussion. Däremot lämnade han skrivna lappar på mitt skrivbord när han såg att jag var minst 100 m från mitt skrivbord. Ganska komiskt. Men trots att han vanligen uppträdde som en lobotomerad SS-soldat var han en rädd och ängslig typ. I alla fall gick jag till facket som förhandlade fram ett möte i ”Bruna Huset”. Fack-representanten berättade att personalchefen Anita hade en full A4-pärm om mig på sitt tjänsterum. Innehåll obekant. Men man kan ju gissa. Det blev tre möten med tre protokoll skrivna av Anita. Med tanke på att hon inte förde några anteckningar under mötena tror jag att hon hade en bandspelare gömd i rummet – vilket är olagligt att göra i hemlighet. Om dessutom personalavdelningens STASI-dokumentation är laglig vet jag inte – men polisen fick ju inte föra register över zigenare för några år sedan. Dock brukade SPs verksledning plus Nomenklatura betrakta sig som ett överstatligt organ med egna godtyckliga regler.

All dokumentation om ovanstående skärmytslingar kommer att redovisas i hemsidan www.sagittarius006.n.nu  under rubriken SP-LEAK 5.

XX Korruptionen i Sverige

Om korruption vore en industriell eller militär aktivitet skulle den vara världens tredje största angående ekonomisk storlek. Korruption innebär att personer utför en handling för egen vinning genom att missbruka sin ställning (Transperancy International 2013).

SP Statens Provningsanstalt etablerades 1920 och kännetecknades under Stockholms-tiden 1920-1978 av strävsam kompetens utan publikfriande piruetter från PR-träsket. SP-Stockholm hade ett rykte som opartisk resurs beträffande provningar och utredningar av konsument- och industriella produkter.

Denna blogg (Working Paper) försöker att beskriva, men lyckas knappast att klarlägga alla besynnerligheter som drabbade SP Statens Provningsanstalt i och med utlokaliseringen från Stockholm till Borås 1977-1980. Av redovisade kopior på rapporter, dokument, fax mm som SP-Borås producerade framgår att verksamheten innebar ett systematiskt manipulerande av provningsresultat, skadeutredningar mm. Det mest upprörande är nog ändå allt fusk fr.o.m 1993 som SP och dotterbolaget SITAC  i Karlskrona medverkade i beträffande typgodkännanden av byggprodukter som hela byggbranschen tvingades betala, ibland under bordet.

 

XX Byråkraterna blir SP:s nya överklass med Kontorist-sekten i toppen

Vid SP-Borås bildades en dunkel och smygande överklass som både dirigerade och nonchalerade alla juridiska regler om verksamhetens mål och principer från år 1920 när SP skapades. Denna ”överklass” som jag kallar ”Nomenklaturan” gjorde sig bred redan från och med 1980-talet när verksamheten antydde att SP skulle komma att kollapsa under tyngden av sin egen idioti. Verksledningen (VL) med GD/VD Bankvall i spetsen kritiserades tidigt för sin arrogans och raljans men framförallt för sin fullständiga brist på reell verklighetskontakt. Medlemmarna i Verksledningen hade funnit sin trygghetszon redan på 80-talet och därefter överlämnat fördelningen av personalens ansvarsområden, löner, förmåner, titlar, apanage mm till Nomenklaturans självutnämnda ”experter” – vanligen bestående av överflödiga akademiker från dåtidens högskolor och universitet. Nomenklaturan hade ett påtagligt gay-stuk och träffades kontinuerligt bakom stängda dörrar för att samordna sina taktiska planer och strategier för att verkställa dunkla och ljusskygga mål specificerade av Bankvall & Johansson. Nomenklaturans proselyter var känsliga, hemlighetsfulla med smygande gång, lättstötta och svartsjuka som sopraner. I krigstid skulle denna typ av spioner vara lätta att identifiera och oskadliggöra, men SP:s personal visste vilka dom var och bemötte dom därefter. Nomenklaturans operative chef var marknadsdirektören Jan-Olof Johansson – som förmodligen hade propagandaminister Joseph Goebbels som förebild (se SP-LEAK 3).

Tjänstehjonen på golvet, som den rättrogna Nomenklaturan egentligen föraktade, fick genomföra uppdragsprovningar, skadeutredningar mm som Nomenklaturan efter några år inte begrep så mycket av. Den tekniska utvecklingen i Sverige och omvärlden började accelerera efter andra världskriget och det kalla kriget, Murens fall, Sovjetunionens kollaps, Japans och Kinas pånyttfödelse mm mm. Nomenklaturans hägrande mål var att få bli byråkrater med rätt att ge order, kolla tidrapporter, dokument av nonsenskaraktär mm och att förolämpa folk på golvet. Rapporter av teknisk karaktär blev snabbt för avancerade för Nomenklaturans prästerskap som slutade utvecklas när dom sålde sina sista läroböcker på antikvariatet efter någon akademisk examen. Det som idag kallas DeVops (tiden mellan utveckling och leverans av nya produkter och tjänster) betraktades av Nomenklaturan som förolämpningar av deras inaktuella akademiska meriter. Att dessa gamla meriter tappade fräschör och marknadsvärde i takt med omvärldens snabba utveckling märktes inte i Borås-reservatet. Dagens krav på personalens ständiga vidareutveckling passade inte SP:s frälse av byråkrater 1980-2017 som hellre föredrog att falla i koma på sina tjänsterum eller vid ständiga möten och seanser med sina likasinnade kompisar.

Alla former av trakasserier mot personalen, klumpiga härskartekniker, nepotism, inkompetens mm betraktades av SP:s Verksledning och Nomenklaturan som storartade bevis på handlingskraft och belönades därför vid kommande avtalsrörelse.

nbsp;

xx  Hur kunde allting gå så fel ?

[Kompletterande dokument och information kommer snart att publiceras på en ny större webbsida i Google SimpleSite]

Kommentar 1

SPs utlokalisering beslutades av Riksdagen 1972. GD under utlokaliseringsskedet fram till 1980 var Henric Bildt som var både effektiv, smidig och populär

Senare GD för myndigheten SP 1980-1993 var Claes Bankvall som senare blev VD 1993-2007 för SP AB. Till att börja med verkade han vara modern och hipp, en kul och lattjo typ. Men det visade sig vara fel. Bankvall var en arrogant och raljant chef utan engagemang, medvetet oförutsägbar för att söndra och därmed härska, och totalt ointresserad av allt annat än sin egen offentliga status. Han var en posör och maktmänniska vars sinne för humor begränsades till att se det komiska i vissa medarbetares tragedier. Vid stormöten med personalen roade han sig med att dela ut nedsättande omdömen och oförskämdheter om namngivna personer i auditoriet. Men applåderna uteblev och alla förstod att GD/VD Bankvall var en talanglös ståuppkomiker och olämplig som chef för hela SP. I dessa dagar 2017 kan vissa paralleller dras till Donald Trump.

Kommentar 2

Redan under 1980-talet började SP:s gloria som opartisk teknisk resurs att tappa substans – och det blev snabbt värre. Inkompetensen ledde till fler och fler klagomål och juridiska processer där SP tvingades att i domstol försvara delar av provningsverksamheten, skadeutredningar mm.

Kommentar 3

SP tappade myndighetsstämpel 1993 varvid den frimurar-liknande grupperingen Nomenklaturan bildades vars proselyter längtade tillbaka till gamla tider där godtycke, inkompetens, byråkratiska reflexer och täta kompisrelationer var tillräckliga meriter för att inte göra just någonting (se SP-LEAKS 1,2,3 och webben sagittarius006.n.nu).

Kommentar 4

Som marknadsdirektör fanns Jan-Olof Johansson (JOJ) som drivande spin-doktor, desinformatör, lakej mm under åren 1980-2009. Framförallt skyddade han SP:s dotterbolag SITAC Swedish Institute for Technical Approval med säte i Karlskrona, vars rykte var i dalande p.g.a besynnerliga typgodkännanden av vissa byggprodukter. Vid den här tiden var alla tekniska underlag för typgodkännande sekretessbelagda. År 2015 upphörde SITAC att existera – förmodligen för att kunna elda upp besvärande dokumentation, men en del borde finnas kvar i Riksarkivet. Vem som betalade Johanssons ekonomiska ersättningar är en intressant fråga – SP, SITAC eller svart? Eftersom jag i min uppdragsverksamhet till kunder upptäckte att SITAC:s underlag för typgodkännande av byggprodukter i vissa fall var rent nonsens blev Johansson hysterisk. Han skickade fax med hot och svordomar (se bilagor) och kom personligen till mitt lab ET och svammlade i falsett om att en av kunderna låg i juridisk konflikt med SP. För mig var detta ointressant. Uppdragsgivarnas ekonomiska och juridiska status skall utvärderas av SP:s ekonomiavdelning innan ett uppdrag kan påbörjas.

Främsta orsak till Johanssons hysteri var sannolikt att jag börjat med provningar av skorstenar enligt kommande EN-standarder och att jag varit aktiv i den svenska spegelkommittén BST TK68 ”Skorstenar” i flera år. I TK68 fanns dom större tillverkarna, Räddningsverket, Skorstensfejarmästarna, Boverket m.fl representerade. Men inte SITAC, och ändå var skorstensområdet föremål för deras lönsamma typgodkännanden – med mycket diskutabla metoder och uppenbar inkompetens.

Bekymret för JOJ var att SITAC:s verksamhet till stora delar var ett stort bedrägeri som var ekonomiskt lönsamt för många inblandade byråkrater, som t.ex JOJ och SITAC-medarbetarna Bengtsson, Holgersson, Sjökvist m.fl. P.g.a. att den kommande CE-märkningen av byggprodukter skulle medföra avveckling av det svenska typgodkännandesystemet inom några år och att jag hade insyn i kommande regler för skorstensområdet fanns reella och välgrundade risker för att jag skulle avslöja SITAC:s undermåliga och korrupta hantering. Jag hade dessutom en muntlig bekräftelse från STEM Energimyndigheten på att ett 4-miljoners-projekt om en metod för korrosionsprovning av rostfria skorstenar (the Finland Test, se SP-LEAK 3). Nu blev JO Johansson, VL, SITAC och Nomenklaturan smått galna. ”Detta måste stoppas”. Fortsättningen dokumenteras i sagittarius006.n.nu (kommer snart).

Ett komiskt och bisarrt inslag som SP:s byråkrater utövade i Borås sällskapsliv under åren 1990-2002, var deras desperata jakt efter en gnutta bekräftelse på deras manlighet från det motsatta könet. Då fanns inga spärrar för deras pittmätningar (JOJ) i offentliga sammanhang bland ”det vackra folket” i Borås. Som redan antytts – Borås är en liten stad även för ”storfräsare” från SP – ”världens främsta forskningsinstitut” enligt SP:s egna omfattande PR-kampanjer.

Kommentar 5

Den svenska typgodkännandeverksamheten av byggprodukter var nog en av statens främsta bidrag till att permanenta korruption och mutor inom byggbranschen. För beställaren/byggmaterialtillverkaren var ett typgodkännande nyckeln till hägrande beställningar på miljonbelopp – men för en tjänsteman vid SITAC handlade det om att glutta i SBN-80 plus några bilagor – gjort på en eftermiddag kan man tycka. Men varför jäkta när det är fredag och solen skiner. Att handlägga ett trivialt typgodkännande (Tg) kunde ta upp till ett år eller mer för SITAC. Byggmaterialtillverkarna var nog vana vid byggbranschens system med mutor och önskade bara några papper på att produkten hade SITAC:s ”välsignelse”. Att klaga gick ju inte, då skulle det gå ytterligare ett år och konkurs hotade. Underlaget för alla typgodkännanden var sekretessbelagda och sades vara arkiverade i Riksarkivet. Men med goda kontakter med näringslivet, Byggstandardiseringen (BST), Boverket m.fl. kunde jag konstatera att SITAC:s underlag för typgodkännanden (Tg) ibland var undermåliga eller direkt felaktiga. T.ex underlaget för ett Tg av en skorstensprodukt visade sig var en skiss av en betongbyggsten avsedd för gatuarbeten – kanske?. Efter min SP-anställning år 2000 blev jag fristående konsult och besökte SITAC några gånger som biträde till olika tillverkare. Den atmosfär vi mötte var präglad av uppblåst bullrande nonsens som ofta karaktäriserar beg.bil-handlare, hästskojare och flummiga helvetes-predikanter. Mötena avslutades vanligen med flott och påkostad middag på restaurang på SITACs bekostnad – men egentligen var den inbakad i kundens faktura och därmed var det SITAC-tjänstemännen som smorde kråset gratis.

Kommentar 6

SP upphörde alltså att vara myndighet 1993. Då började många byråkratveteraner att trampa vatten och tugga luft i en för dom obegriplig sörja av nya standardiserade regler och provningsmetoder (CEN, DIN, Nordtest, ISO, ASTM m.fl.) som inte fanns i deras lilla anteckningsbok om hur man kontrollerar och tvålar till företag och enskilda SP-handläggare som aldrig kunde fatta att en Nomenklatura-byråkrat var en myndighetsperson som alltid hade rätt. En statligt anställd myndighetsperson har egentligen ett antal regler att följa. Efter 1993 tycks inga regler ha funnits för SP-AB i Borås. Alla delar av verksamheten blev plötsligt godtyckliga, svajiga, ytliga och oärliga p.g.a massiv nonsens-PR som om SP-Borås var världsledande på det mesta här i världen. Detta avspeglades också i mellanchefernas (vanligen Nomenklatura) attityder som tydligen varit på kurser i härskartekniker på diverse herrgårdar. Helt plötsligt började dessa mediokra chefer uppträda fientligt mot personalen och lägga sig i verksamheter som dom inte hade en aning om. Dom började uppträda som amfetamin-dopade nazi-officerare som bara kunde ett kommando: ”Vorwärtst !!!”. Vid den här tiden vid SP-Energiteknik (1990-2000) hade jag vanligen 5-10 uppdrag samtidigt plus minst 300 timmar övertid per år plus hemarbete om FoU-ansökningar och rapporter till Byggstandardiseringen BST. Men jag tyckte att dessa chefer mest var komiska och sorgliga idioter präglade av funktionell dumhet. Men min tolerans tog slut en fredag år 2000 (se SP-LEAKS 3) då jag helt enkelt åkte hem för gott. Inte en dag för tidigt.

Kommentar 7

Enheten Materialteknik (MM) fungerade aldrig efter 1984 beroende på inkompetenta chefer, framförallt docenten Bo Carlsson (av mig kallad normal-Carlsson eftersom han var patologisk aspergare) och fil.dr Thomas Gevert.

Kommentar 8

Vid 1990-talets slut var det kris inom delar av SP, vilket skulle botas med en kosmetisk lavin av nytillsatta adjungerade professorer. Hux-flux piffades och polerades ca trettio doktorer upp med EPA-professorstitlar, alla utan stol och portfölj. Därmed försvann dessa ur aktiv tjänst eftersom alla somnade in eller drabbades av koma på sina tjänsterum, nöjda och belåtna i väntan på pensionering. Alla hade hamnat i den trygghetszon dom bara kunnat drömma om vid SP-anställningens start. Någon positiv eller negativ effekt på verksamheten hade det inte – förutom att deras löner och apanage måste betalas med mer slit för personalen. EPA-professorerna var från början tämligen betydelselösa statister vad gäller kreativitet och framåtanda. Förmodligen tillhörde dom universitetens och högskolornas överliggare, snyltare och bromsklossar som alla ville bli av med. Men till SP var dom välkomna eftersom verksledningen, med GD/VD Bankvall i spetsen, hade uppfattningen att alla utan doktorsgrad var imbecilla.

Kommentar 9

Vissa Nomenklatura-byråkrater tilläts trakassera och t.o.m. sabotera pågående och planerade uppdrags- och forskningsprojekt om verksamheten inte gynnade Nomenklatura-byråkratens upphöjda självbild, som var fokuserad på rampljuset, haloeffekten och glamour. Dom största sabotörerna var pseudocheferna normal-Carlsson och John-Rune Nielsen (se SP-LEAKS 1, 2, 3).

Kommentar 10

VD Bankvall gick i pension 2007 (alldeles för sent)

Kommentar 11

Ny VD (2007) efter Bankvall blev Maria Khorsand som rekryterats från näringslivet. Hon förstod att SP inte var ett isolerat reservat och vilohem för misslyckade akademiker – som själva tyckte att telefonsamtal från presumtiva kunder borde avgiftsbeläggas. Åren 2000-2007 drabbades SP av omfattande personalflykt som jag kan förstå men inte vill spekulera om. Efter Bankvall som VD försökte Maria Khorsand aktivt att öppna SP-Borås från dess jesuitiska navelskådande till ett institut som var av intresse för marknaden. Maria Khorsands arbete under åtta år kan jag inte bedöma (jag slutade 2000), men för en f.d SP-anställd var hon nog den revolutionär med verklighetskontakt och känsla för marknadsföring som behövdes inom en likstel och korrumperad organisation. Men för att vända SP-skutan på rätt köl var det för sent, trots att Maria Khorsand fick upp SP till en plats bland Sveriges tio främsta och mest lockande arbetsplatser för studenter och akademiker.

Kommentar 12

Hela SP:s styrelse byttes ut 2015.

Kommentar 13

SP:s dödsbo bör granskas (t.ex som doktorand- eler doktorsavhandling) beträffande etiska regler, FoU-rapporter, skadeutredningar, provningsrapporter, personalpolitik och byråkratiskt nonsens av officiell karaktär. SP hade ju förmånen att kunna sekretessbelägga/begrava kunders bakgrundsinfo och provningsresultat, vilket var ok innan SS-EN-provningarna och CE-märkningen slog ut den korrumperade verksamhet som i Sverige kallades ”typgodkännande”. I SP:s dödsbo finns många skadeutredningar och provningsrapporter som inte tål dagsljus. Inför domstol väger SP-insatser lätt. SP:s verklighetsfrämmande ”skrivbordsexperter” med smal teoretisk bakgrund brukade inte imponera på domstolar där motparterna hade verkliga experter med erfarenheter från golv, funktion, drift, produktion av byggprodukter mm.

SP:s historia och tillkortakommande är märklig under verksamhetsåren 1920-2017. Sveriges största utlokalisering (?) av en myndighet till trakter där prästen, farbror doktorn, skolläraren m.fl betraktas med blind auktoritetstro även om dessa var kriminella tjuvar, pedofiler eller nazister mm.

Men SP:s personal från Borås med omnejd var inte problemet, tvärtom var den en utomordentlig tillgång p.g.a pålitlighet, intresse, kompetens mm.

Problemet var snarare inflödet av universitetens/högskolornas överskott av examinerade akademiker som inte kunde konkurrera om mer attraktiva jobb inom storföretag, i storstäder mm.

Jag tror nämligen att SP inte lyckats attrahera akademikernas toppskikt och att styrningen från statens sida, styrelsen och verksledningen varit amatörmässig och inkompetent. Utlokaliseringen till Borås gjorde ingenting bättre.

XX – Nomenklaturans och SP:s kollaps

SP:s död och kollaps är självförvållad och initierades redan ca 1980 när Bankvall blev GD och han själv skapade den interna milisen ”Nomenklaturan”. Bankvalls akademiska högfärd och personliga fåfänga var en starkt bidragande orsak. På 80/90-talet skapades en atmosfär inom SP som saknade reell verklighetskontakt och marknadsföringen präglades av stöddiga proklamationer och skrytvalser om världsledande kompetens och resurser, ”namedropping” med hänvisning till reella forskningscentra i Europa och USA som om dessa var filialer till SP-Borås. Inom SP tycktes en stor del av personalen tro att var och en var huvudperson i en dokusåpa där SP-Borås var världens centrum under en skyddande kupol. Allt utanför kupolen med början redan i Bollebygd, Gånghester och Ulricehamn tillhörde underutvecklade ”outbacks”. Ni som sett filmen ”Truman Show” med Jim Carrey kanske förstår vad jag menar.

XX     Om konsten att irritera imaginära makthavare

Att väcka förargelse är ingen konst. Det räcker att ha någon position i samhället, vissa kunskaper och insikter, färdigheter, erfarenheter, ett professionellt kontaktnät, ”driven stil”, självförtroende och mod att strunta i andras omdömen trots flådiga titlar mm.

Det behövs ingen särskild intellektuell nivå för att väcka förargelse. Med bara en gnutta moralisk övertygelse går det att irritera de flesta grupper av makthavare i vårt samhälle. Makthavare av typ byråkrater, chefer, politiker, religiösa predikanter, socialt hopplösa psykopater m.fl är alla medlemmar i Egoisternas Riksorganisation, där dom programmerats i konsten att rutinmässigt kamouflera den mest grovhuggna egennytta och girighet med honnörsord som ”i allmänhetens intresse”, ”skydd av utsatta grupper”, ”sekretesskydd” o.dyl. Den officiella humbugen är sig lik från antiken även om dess bärare fått mer och mer obegripliga titlar, visitkort präglade av anglicismer, konstruerade fikonspråk som skall ge sken av enastående expertkunskaper och avancerade byråkratiska reflexer. Men själva grundfenomenen består och lyser igenom: vårdslösheten, fusket, bedrägerierna, fantasilösheten, inkompetensen och trögheten. Makthavare med obrottsligt solidariska underhuggare som företräder företag, myndigheter och institutioner bygger myter om världsledande kompetens och berömmelse med skitsnack, lögner och plattityder. Man anar att affärsidéerna, styrdokument, kvalitetsdokument och eventuella Codes of Practice och Codes of Conduct är inhämtade från Livets Ord, Scientologi-kyrkans kursverksamhet, McDonalds charmkurser eller Skapelseberättelsen enligt första Mosebok.

XX    Att irritera någonting som inte finns 

Småföretag och institut i småstäder som Borås i ett litet land som Sverige bryr sig mycket om vad andra tycker om dem. Men i verkligheten är t.ex SP-Borås för obetydligt för att omvärlden ska tänka någonting överhuvudtaget. Och att ändra på den bilden går inte med ett fett PR-konto, politiska proklamationer i lokalpressen (BT, GP mm) eller undermåliga prestationer vad gäller uppdragsverksamhet och forskning.

Generellt gäller att någon ”Sverigebild” eller ”SP-bild” inte existerar. Något ”världsledande forskningsinstitut” som SP har aldrig existerat. Utomlands finns en suddig bild av Sverige och Schweiz som likartade länder någonstans i Europa. SP eller Borås – vad är det? Ingen bryr sig.

XX     SP:s historia i korthet

#1 År 1665: På SP:s hemsida finns en redovisning om födelsen av ett företag som huvudsakligen skall syssla med mått och vikt

#2 År 1896: Anstaltens officiella namn blir Kungliga Tekniska Högskolans Materialprofningsanstalt (sic), KTHM.

#3 År 1920: SP bildas med namnet Statens Provningsanstalt

#4 År 1972: Riksdagen beslutar att SP skall utlokaliseras till Borås

#5 År 1976-ca 1980: Utlokalisering och etablering i Borås

#6 År 1980: Claes Bankvall blir Generaldirektör (GD)

#7 År 1986 28 februari: Statsminister Olof Palme mördas. Efter något år startar bokförläggaren Ebbe Carlsson en privat landsomfattande jakt på en mördare. NFC anlitas och granskas. Och inom SP-Materialteknik i Borås väcks förhoppningar och löften om enastående och världsledande kompetens.

#8 År 1992-1994: Borås drabbas av en epidemi av kopparkorrosion i VVS-system. SP:s dåvarande ”korrosionsexperter” fattar ingenting (se SP-LEAKS 1 och 2). Här fanns egentligen ett enastående tillfälle för reella korrosionsexperter att i detalj analysera kopparkorrosion i VVS-system och orsakerna till gropfrätning typ 1, 2 eller 3 mm, vattenkemi, tillverkningsorsaker, legeringstillsatser, typgodkännandefusk, installationsfel mm mm. Men SP:s ”korrosionsexperter” fattade ingenting trots att dom satt mitt i det dukade bordet av korrosionsproblem som väntade på vetenskapliga förklaringar. I stället skrevs idiotiska SP-rapporter (91M51445, 94M50542) av några skrivbordskrigare som i förlängningen betydde att den svenska metoden för slutförvar av kärnkraftsavfall skulle haverera inom 100 år. Ingen, vare sig inom Miljöpartiet eller kärnkraftsindustrin har tagit notis om SP:s ”sensationella” undersökningsresultat – gudskelov.

#9 År 1993: SP upphör att vara myndighet, blir helstatligt bolag

#10 År 1993: SP byter namn igen, till Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut

#11 År 1993: SITAC ansluts till SP

#12 År 1994: SP-VL accepterar MM-rapporter (se SP-LEAKS 1 och 2). Därmed påstår SP att den svenska metoden för slutförvar av kärnkraftsavfall kommer att haverera inom 100 år.

#13 År 1996: SP/SITAC typgodkänner enstegstätade fasader

#14 År 2001: SP:s Verksledning ger order om projektstöld – the Finland Test (se SP-LEAK 3)

#15 År 2001: SP/SITAC förnyar typgodkännandet av enstegstätade fasader

#16 År 2005: SP:s avd. för Materialteknik (MM) avvecklas

#17 År 2004: SP släpper rapport 2004:09 om korrosionsprovning av rostfria skorstenar, ”Finland Test” (se SP-LEAK 3). Denna rapport är så usel att tom SP fattar att den är usel.

#18 År 2007: VD Claes Bankvall går i pension. Ny VD blir Maria Khorsand och hon räddar SP-Borås från navelskådande verklighetsflykt till ett institut med marknadskontakt

#19 År 2007: SP byter namn igen, till SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut

#20 År 2015: Hela SP:s styrelse byts ut

#21 År 2015: SITAC upphör att existera och därmed begravs eller eldas upp all korrupt dokumentation

#22 År 2015: VD Maria Khorsand slutar

#23 2016-04-01: SP absorberas av RISE

#24 2016-07-01: Till VD för hela RISE utses Pia Sandvik, med säte i Göteborg

#25 2017-01-01: Varumärket SP går i graven

Det gick alltså inte längre – SP upphör eftersom varumärket är skadat och degenererat. Det blir inget hundraårsjubileum år 2020. Efter alltför många bevis på SP:s tekniska inkompetens samt interna skandaler är myten om det ”världsledande forskningsinstitutet SP” slagen till spillror. Utlokaliseringen 1976-78 från Stockholm till Västergötlands armhåla Borås blev ingen succé. För att undvika nedläggning absorberas verksamheten av RISE som är ett nyfött och oskrivet blad bland statliga kohorter. Eftersom 2018 är ett valår hade det sett illa ut för sossarna om SP:s lokaler i Borås hade blivit fängelse, mentalsjukhus eller ålderdomshem.

XX     Från skyddad verkstad till spelare på den öppna marknaden 

SP:s utlokalisering till Borås var egentligen ett stort AMS-projekt, konstruerat av den socialdemokratiska regeringen Palme 1969-1976. Den dåvarande teko-krisen drabbade Borås hårt – Algots m.fl gick i konkurs. Boråsaren Ingvar Carlsson var vid den här tiden konsultativt statsråd i Palme-regeringen.

SP vid Drottning Kristinas Väg i Stockholm började expandera sin verksamhet under 70-talet och behövde ytterligare lokaler. Att expandera inom Stockholm eller dess närområde stötte på patrull. Politikerna (s) såg här en möjlighet att uppfylla landsortens och s-väljarnas krav på decentralisering av myndigheter och andra statliga kohorter. 1976 tog Riksdagen beslutet om utlokalisering av SP till Borås.

Utlokaliseringen innebar att endast 5 av ca 400 anställda flyttade med, bl.a jag med familj. En av orsakerna till denna personalflykt var att nästan ingen hade varit i Borås, eller visste var det låg. Några hade varit där två gånger, första och sista gången. Ett antal självmord och andra tragedier orsakades också av utlokaliseringen.

SP:s ekonomi tiden 1920 – ca 1980 var stabil och utomordentligt god. Detta beroende på att statens bidrag var väl tilltaget och levererades punktligt oberoende av världskrig och konjunktursvängningar. Verksamheten var visserligen anonym för hela Sverige, men lugn och harmonisk. SP var dessutom myndighet vilket tvingade vissa företagsgrupper till ”tvingande provning”, ädelmetallkontroll mm. Som medborgare i ett litet och alliansfritt land gillade svenskarna tanken på gemensam säkerhet och en världsordning byggd på robusta moraliska principer samt ordning och reda bland konsumentprodukterna, produktkontroll och kontroll av kontrollen. Allt administrerat av en växande kader av vanligen politiskt tillsatta byråkrater utan tidigare erfarenhet av tillväxtfaktorer från näringsliv och industri.

Perioden från andra världskrigets slut i Europa (maj 1945) till slutet av 1980-talet är en väl avgränsad epok i Sveriges historia. Det svenska systemet tog form på allvar genom ökad ekonomisk jämlikhet och växande social trygghet. En illusion om det överlägset demokratiska, korruptionsfria och rena Sverige spreds över världen. Svenskarna med dess politiker i spetsen började med hög svansföring predika för den övriga världen hur framtidens samhällen skulle byggas.

Men tiderna skulle förändras – och det gick fort. Den ekonomiska, politiska och kulturella utvecklingen världen över lämnade Sverige i en skuggtillvaro bland övriga ekonomiskt växande nationer, efter andra världskrigets fasor. Vissa nationer som inte varit krigsskådeplatser (USA, Australien, Sverige, Spanien, Sydamerika m.fl.) kunde göra ekonomiska och politiska vinster i detta kaos av nya koalitioner och nya politiska strömningar.

XX     SP:s Varumärke

SP har sedan starten 1920 verkat inom förtroendebranschen med resurser för provning, service och kunskaper. SP var statlig myndighet med ett oklanderligt rykte av kompetens och opartiskhet, dock på en lägre nivå än Boverket (tidigare Statens Planverk), Konsumentverket, Kemikalieinspektionen, SKL – Statens Kriminaltekniska Laboratorium (dom har bytt namn numera till Nationellt Forensiskt Center (NFC)) m.fl. Dock har SP:s varumärke alltid varit svagt – bara max 10 % av den svenska befolkningen vet vad SP betyder (eller betydde) och vad SP sysslar med. Inte så konstigt med tanke på alla namnbyten, och en verksamhet som saknar egentlig profil, med säte någonstans i Småland – tror jag – eller?

Alla företag, statliga eller privata, jobbar idag mot en marknad som inte är ett dugg sentimental eller trogen mot gamla institutioner som börjar lukta mögel, mygel, snobberi, politisk styrning och obefintliga eller svajiga uppförandekoder (Code of Conduct). För alla som jobbar i och med företag eller organisationer inom ”förtroendebranschen” handlar det i grund och botten om kompetens och opartiskhet. När du och jag, dvs marknaden, tappar förtroendet för Riksrevisionen, Sjöfartsverket, Transportstyrelsen eller andra varumärken så byter vi bank, misstror PostNord, tittar snett på VW, tar bilen istället för SJ, litar inte på köttfärsens innehållsdeklaration (åsnekött?), finns det arsenik i riset?, innehåller olivoljan motorolja? osv. Förtroende är något som förtjänas och kan inte köpas med ett fett reklamkonto.

SP som varumärke försvinner 2017-01-01 eftersom RISE tar över styrningen av SP-Borås. RISE har sitt huvudkontor i Göteborg under ledning av Pia Sandvik. Detta låter bra eftersom det behövs geografisk distans till SP-Borås för att rensa upp inom den dysfunktionella organisationen, som t.ex Nomenklaturan, professorslavinen, FoU-rapportering, uppdragsverksamhet som ibland var korrumperad, vilseledande marknadsföring och hycklande namedropping.

140428 HW-06140428 HW-06


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu