BloggProffs

Arkiv för november, 2013

SP-LEAK 003: SP:s FORSKNINGSFUSK om ”THE FINLAND TEST”

måndag, november 25th, 2013

1 SP:s OCH SITAC:s INKOMPETENS PÅ SKORSTENSOMRÅDET

Under 1900-talet har SP respektive SITAC har aldrig haft någon egentlig kompetens vad gäller provning och utvärdering av skorstenar. SITAC har visserligen typgodkänt skorstenar i ett antal år – men oklart varför eftersom eventuell dokumentation sekretessbelades omedelbart. SITAC var ett skrivbordsföretag bemannat av diverse byråkrater med oklar och förmodligen sekretessbelagd kompetens. Dock fanns en f.d sotarmästare (Holgersson) som handlade skorstensfrågor med stöd av PBL, Boverkets Byggregler mm.

2 BAKGRUND TILL ”THE FINLAND TEST”

I Skandinavien har det blivit vanligt att elda med omväxlande lättolja och vedbränslen vid t.ex. uppvärmning av småhus. Vanligen går rökgaserna ut via en och samma metallskorsten, typ modulskorsten av något rostfritt stål (kromhalt >13 %). EU:s standardisering av byggprodukter administreras sedan 1990-talets början av CEN (European Committee for Standardization) som är en sammanslutning av nationella standardiseringsorgan. Sveriges representant är BST (Svensk Byggstandardisering).

Skorstensmarknaden är mycket stor i Europa och resten av världen. Inom nuvarande EU (2016) finns mer än 300 tillverkare. Detta begrep inte SP:s verksledning med Nomenklaturan i spetsen. ”Men vaffán har dom inte fjärrvärme?” undrade någon SP-höjdare.

Skorstenar finns av alla storlekar, från små avsedda för kaminer till bjässar som industriskorstenar. Med hänsyn till bränsletyp (gas, lättolja, tjockolja, biobränslen, sopor mm) och temperaturnivåer förekommer olika material som tegel, aluminium, stål, låglegerade stål (t.ex. Cor-Ten), höglegerade stål, betong, mineraler, plaster m.m. Varje skorstenstyp plus användningsområde kräver sin egen klass av regler, provnings- och utvärderingsmetoder. Provningsmarknaden är enorm – men egentligen är Sverige för litet och SP för obetydligt vad gäller resurser och kompetens för att kunna bli annat än en marginell aktör.

Iallafall gick det att intressera Energimyndigheten STEM för ett projekt som avsåg en korrosionsprovningsmetod för rökkanaler av rostfria stål. Först efter flera konfrontationer med diverse chefer av Nomenklatura-typ insåg jag att SP var mer lämpat för provföremål av typen hushållsattiraljer, trävirke, hemslöjd o.dyl.

Den första projektansökan utarbetades och skrevs av mig i samarbete med de svenska skorstenstillverkarna REC Indovent AB, Näldens Värmeindustri AB, Svenska Westaflex AB och Nordiska Skorstensprodukter AB. Denna ansökan skickades till STEM. Projektnummer P11885-1. Tidplan för projektets genomförande: 990525-011231. Totalkostnad ca 4 miljoner SEK. (Bilagor).

P.g.a. ändrade förutsättningar enligt meddelande från CEN/TC166/SC2 (Metal Chimneys – Corrosion Tests) som skulle medföra vissa justeringar av projektets uppläggning begärde jag, i samförstånd med tillverkarna, att ansökan tills vidare skulle bordläggas av STEM. Dessutom blev det allt mer uppenbart att SP:s resurser vad gäller lokaler, kringutrustning, backup mm var alltför primitiv och otillräcklig samt att Nomenklaturans inkompetens och önskemål om gratisluncher, styrning och snyltande skulle skapa stora problem för projektets genomförande. Efter begäran om bordläggning till STEM åkte jag helt enkelt hem för att aldrig mer återvända till SP. Några dagar senare fick jag sparken. (Bilagor).

Som Gunnar Sträng sa: ”Jag vill skita min egen hög”. Bra sagt men det stämmer nog inte helt. Som finansminister och socialdemokrat är Gunnar Sträng en legend. Men han och S i övrigt samarbetade politiskt elegant med den svenska storfinansen, och facket naturligtvis.

En andra något modifierad projektansökan med mig som projektledare (då egen företagare) skickades till STEM, med samma skorstenstillverkare som projektdeltagare och referensgrupp. Provningarna skulle genomföras vid NSP AB i Vänersborg och metallografi-, mikroskopi-, korrosionsundersökningar mm vid Volvo Aero i Trollhättan. STEM mottog ansökan 010112, projektnummer P13309-1. Kostnad ca 4 miljoner varav STEM stod för hälften och skorstenstillverkarna för den andra hälften. Allt enligt STEMs regelverk. Något år senare avslogs denna ansökan. (Bilagor).

Nu vaknade SP:s verksledning till liv, liksom enheten för Materialteknik (MM). En hoper doktorer vid MM gick ju sysslolösa och diverse utrustning stod och dammade i vrårna. Här gavs tillfälle till reparation av en dålig ekonomi och en chans för epa-professorerna att glänsa på den europeiska byggmarknaden. Någon adekvat kompetens hade dom inte men dom var vana att köra någon camping-version, det må gälla VVS-korrosion eller slutförvar av kärnkraftsavfall. Det brukade fungera fint – tyckte dom själva.

En tredje ansökan skrevs ihop, kopierad från mina ansökningar, av epa-professor normal-Carlsson (Nomenklaturamedlem – med Asperger-diagnos) och med stöd av dr Lennart Gustavsson (konstigt nog, men han tycks ha övergett projektet). normal-Carlsson försökte trumma ihop en slagkraftig referensgrupp, med inbjudningar till 1) REC Indovent AB; 2) Näldens Värmeindustri AB; 3) Svenska Westaflex AB; 4) Nordiska Skorstensprodukter AB; 5) Sveriges Skorstensfejarmästares Riksförbund; 6) STEM; 7) Boverket; 8) Avesta Polarit; 9) AB Sandvik Steel; 10) Korrosionsinstitutet (KIMAB). (Bilagor).

Ingen var intresserad av att delta i projektet eller i någon referensgrupp. (Bilagor).

Men STEM beviljade SP projektet som fick nr 11885-2, tidplan 2001-2003, finansiering: STEM 2,1 MKr, SP 2,1 MKr. Alltså ingen medfinansiering från svensk industri. Allt skulle betalas med skattepengar. Detta var inte enligt STEM:s regler. Man anar mygel och korruption på högsta statliga nivå. (Bilagor).

2 ALLMÄNT OM SKORSTENAR

Rökkanaler av metall har en historia i Sverige som omfattar mer än hundra år – från gjutjärn, kolstål, rost-tröga stål (typ Cor-Ten) och rosfria stål av många olika sammansättningar. Aluminium och härdiga plaster förekommer vid gaseldning.

Men vad CEN/TC166 ”Metal Chimneys” är intresserade av är en korrosionsprovningsmetod för rökkanaler av rostfria stål.

Redan nu finns två etablerade tyska metoder från TUV-Munchen (lättolja) och MPA NRW-Dortmund (kol+olja). Metoden från GASTEC-Apeldoorn gäller naturgas som bränsle.

CSTB-Paris/Nantes fantiserar om det mesta sedan 15-20 år och har aldrig gett ett trovärdigt intryck. Grundläggande kompetens lyser med sin frånvaro och CSTB:s idéer och förslag har alltid ignorerats av CEN/TC166 ”Chimneys” och SC2 ”Metal Chimneys”. CSTB presenterade vid ett möte i Madrid 1996 ”planer” på ett dataprogram som skulle kunna beräkna korrosionsresistensen för varje rostfritt stål för godtyckligt bränsle. Metoden skulle kunna användas som EN-metod. Dataprogrammet var hemligt. Presentationen var virrig, studentikos, elementär, pinsam mm.

3 SP:s KORROSIONSPROVNINGSPROJEKT – PLANER OCH LÖFTEN

3.1 Mål

3.2 Aktiviteter

1) Insamling av fälterfarenheter. Utvärdering av referensanläggningar.
2) Utvärdering av rökgasernas korrosivitet.
3) Europeisk samverkan med MPA NRW-Dortmund, VTT (Finland)
4) Framtagning av förslag till standardiserat provningsförfarande för verifiering av korrosionshärdighet hos metallskorstenar av rostfria stål vid växelvis eldning med ved och lättolja.

3.3 Arbetets uppläggning

a) Byggande av utrustning
b) Litteratursökning och insamlande av fälterfarenheter
c) Utvärdering av referensanläggningar
d) Kartläggande korrosionsprovningar
e) Europeisk samverkan
f) Framtagning av förslag

3.4 Budget

- Totalt 4.2 MKr:  SP hälften, STEM hälften. Skattepengar alltihop.

3.5 Tidplan

- 3 år: 2001-2003

3.6 Projektdeltagare enligt ansökan

- Bo Carlsson (normal-Carlsson), Adeline Velon (AV), Lennart Gustavsson (LG), Svein Ruud (SR), Leif Lundin (LL).

3.7 Referensgrupp

- Någon referensgrupp lyckades inte SP att få ihop. Mycket märkligt med sådan massiv uppbackning av SP:s akademiska maffia av idel charmtroll. Trots att Nomenklaturan med Verksledningen i spetsen – säkert med hot och tvång – tvingade vissa i övrigt kompetenta personer att skylta med sina namn i ansökan. Alla seriösa intressenter blev tillfrågade (se ovan) men ingen var intresserad.

4 SP RAPPORT 2004:09

Ansvariga för rapporten är A.Velon-Flogård, B.Carlsson, S.Ruud, L.Lundin.

Först nu på gamla dar har jag lusläst rapporten. Den är välskriven rent stilistiskt med viss insikt om problemen och pedagogisk på ett begripligt sätt. Men den är pratig, ytlig och studentikos. Det måste vara Adeline som skrivit texten om ett projekt som blev ett slöseri med miljoner. normal-Carlsson (N) har inte en så elegant penna – om någon överhuvudtaget.

Men resultatet saknar intresse för någon inom branschen. Slutintrycket är att rapporten saknar substans med hänsyn till vad man lovar och planerar i ansökan (se moment 3 ovan). Utan allt prat om Cor-Ten återstår inte mycket. Man kunde lika väl ha pratat sida upp och sida ner om tegelskorstenar. Frågan är om man gjort någonting över huvud taget av vad projektansökan lovar. Att återupprepa projektet går inte eftersom experimentella detaljer och beskrivning av kringutrustning saknas. Rapporten kan mycket väl vara en skrivbordsprodukt.

Rapporten bör hamna i närmaste dårkista, för att sedan via papperskvarn gå till makulatur. Eventuellt har den ett kuriositetsvärde för samlare av överflödiga svenska ”forskarrapporter”.

Jag har en kopia på rapporten från STEM, men via hemsidorna för STEM eller SP går den inte att finna. SP-projektet är att betrakta som en gymnasial laboration om skorstenar generellt, från lera, tegel, gjutjärn, kolstål osv till pepparkakshus. Några synpunkter på uppläggning och genomförande:

Fältundersökningen

Av obegriplig anledning har SP valt att ”undersöka” Cor-Ten-skorstenar i gamla småhus? Efter viss eftertanke har jag insett att SP inte vet skillnaden mellan gjutjärn, Cor-Ten, diskbänkplåt, Inconel och andra handels- och trivialnamn. Avsikten med Cor-Ten-undersökningen var ett billigt sätt att fylla ut en mager rapport om ett misslyckat projekt.

Vem bryr sig om Cor-Ten? Fel stål (Cor-Ten-stålen tillhör gruppen låglegerade stål med viss kopparhalt), fel bränslen (vad är den kemiska sammansättningen för pellets?), fel temperaturområden, därmed fel korrosionsangrepp, därmed fel korrosionsprodukter, på vilka nivåer skedde ev. korrosion (i gasfas, i kondensationszoner, vid stillestånd osv). Ingen koll på någonting.

- Vem har tillverkat stålet och skorstenarna som användes vid provningarna? Var ligger svetsarna? Var skorstenarna anoljade, avfettade, betade eller i levererat tillstånd eller skedde provuttag på marknaden? Var provskorstenarna sotade någon gång, dvs bearbetade av sotningsverktyg (kan ge korrosions-anvisningar)? Vid standardiserad accelererad provning är detaljerna jätteviktiga. CEN/TC166/SC2 har diskuterat att prova i ”levererat tillstånd” vilket är mycket diskutabelt när det gäller t.ex CE-märkning. Är sådana provningar reproducerbara och därmed rättvisa ?
- Bilderna på rostiga 20-30 år gamla Cor-Ten-skorstenar är av noll intresse idag – sådana rapporter finns det många av och är helt ointressanta för detta projekt.
- Bränslehistorik, eldningssätt, temperaturnivåer är ytliga. Husägarna kan ha växlat mellan olika bränslen, sopor som plast mm kan ha förekommit (ger extra korrosiva rökgaser). Som erfarenhetsunderlag för korrosionsprovning av rostfria stålskorstenar är ”fältundersökningen” nonsens.
- Hur såg provningslokalen ut? Dimensioner, temperaturstabilitet, öppna/stängda portar mm. Enligt inside-information användes en provningshall där provning av ventilationsutrustningar pågick samtidigt – dvs luftomsättningarna och lufttemperaturerna var utom all kontroll.
- Vilka pannor har använts, vilka effekter, vilka flödeshastigheter?
- Saknaden av en verklighetsförankrad referensgrupp är kompakt.
- Hela ”projektet” är bara en gymnasial förstudie för praktikanter som inte vet vad som är upp eller ner på en skorsten när den kommer som byggsats.
- Alla SP:s övningar är repetitioner av tidigare gjorda provningar vid MPA, TUV, GASTEC m.fl. utförda sedan mitten på 1900-talet.
- Var finns ev. nytänkande och kreativitet ?
- SP underlåter att redovisa att korrosionslabbet saknade ackreditering för sin verksamhet.
- Vad jag förstått upphörde korrosionslabbet att existera efter avrapporteringen av detta projekt och normal-Carlsson flydde till Kalmar.

5 KORROSIONSPROVNING AV METALLSKORSTENAR DÖDFÖRKLARAD INOM EU

Redan i början av 2000-talet insåg CEN/TC166/SC2 Metal Chimneys, efter tio års arbete, att det var omöjligt att komma överens om en gemensam provningsmetod avseende korrosion. Som svensk representant för BST/TK68 Skorstenar deltog jag i nästan samtliga möten. På den tiden var inga öststater medlemmar i EU eller CEN, men alla var rädda för deras kommande medlemskap. Därför forcerades arbetet med CEN-standarder för hela byggområdet.

Den mycket kompetente och uppskattade ordföranden för CEN/TC166/SC2 spanjoren Ron Gidron avgick i oktober 1999 vid ett möte i Madrid – till mer lockande och fruktsamma arbetsuppgifter. Beträffande korrosions-provningsmetoder för metallskorstenar sammanfattade han läget som ”complete messe – collective suicide”.

Idag finns inga CE-märkta skorstenar där korrosionsresistens deklareras enligt någon EN-standard. Eventuellt finns nationella krav eller så står det NPD (No Performance Declared).


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu