BloggProffs

Arkiv för november, 2013

SP-LEAK 009: SP:s forskningsfusk om ”the FINLAND TEST”

måndag, november 25th, 2013

 

1      SP:s OCH SITAC:s INKOMPETENS PÅ SKORSTENSOMRÅDET

Denna incident och flera senare kontakter med svenska byggmaterialtillverkare har visat att det svenska typgodkännandesystemet är/var genomkorrumperat. För SITAC och SP-Borås har denna hantering gett gott om svarta inkomster som olika funktionärer  betraktade som självklara lönetillägg. Systemet började tillämpas kring 1990 och erbjöds alla systemtrogna medlemmar av Nomenklaturan – den interna SP-milisen som betraktade alla tekniska handläggare med avvikande åsikter som illvilliga sabotörer.

 

2      BAKGRUND TILL ”THE FINLAND TEST”

I Skandinavien har det blivit vanligt att elda med omväxlande lättolja och vedbränslen vid t.ex. uppvärmning av småhus. Vanligen går rökgaserna ut via en och samma metallskorsten, typ modulskorsten av något rostfritt stål (kromhalt >13 %). EU:s standardisering av byggprodukter administreras sedan 1990-talets början av CEN (European Committee for Standardization) som är en sammanslutning av nationella standardiseringsorgan. Sveriges representant är BST (Svensk Byggstandardisering).

Skorstensmarknaden är mycket stor i Europa och resten av världen. Inom nuvarande EU (2016) finns mer än 300 tillverkare. Detta begrep inte SP:s verksledning med Nomenklaturan i spetsen. ”Men vaffán har dom inte fjärrvärme?” undrade någon SP-höjdare.

Skorstenar finns av alla storlekar, från små avsedda för kaminer till bjässar som industriskorstenar. Med hänsyn till bränsletyp (gas, lättolja, tjockolja, biobränslen, sopor mm) och olika temperaturnivåer förekommer olika material som tegel, aluminium, stål, låglegerade stål (t.ex. Cor-Ten), höglegerade stål, betong, mineraler, plaster m.m. Varje skorstenstyp plus användningsområde kräver sin egen klass av regler, provnings- och utvärderingsmetoder. Provningsmarknaden är enorm – men egentligen är Sverige för litet och SP för obetydligt vad gäller resurser och kompetens för att kunna bli annat än en marginell aktör.

Iallafall gick det att intressera Energimyndigheten STEM för ett projekt som avsåg en korrosionsprovningsmetod för rökkanaler av rostfria stål. Först efter flera konfrontationer med diverse chefer av Nomenklatura-typ insåg jag att SP:s kompetens och tekniska resurser var mer lämpade för provföremål av typen hushållsattiraljer, trävirke, hemslöjd o.dyl.

Den första projektansökan utarbetades och skrevs av mig i samarbete med de svenska skorstenstillverkarna REC Indovent AB, Näldens Värmeindustri AB, Svenska Westaflex AB och Nordiska Skorstensprodukter AB. Denna ansökan skickades till STEM. Projektnummer P11885-1. Tidplan för projektets genomförande: 990525-011231. Totalkostnad ca 4 miljoner SEK. (Bilagor).

P.g.a. ändrade förutsättningar enligt beslut av CEN/TC166/SC2  Metal Chimneys – Corrosion Tests (där jag varit aktiv sedan några år) skulle vissa justeringar av projektets uppläggning genomföras. Jag begärde då  i samförstånd med de svenska tillverkarna, att ansökan tills vidare skulle bordläggas av STEM. Dessutom blev det allt mer uppenbart att SP:s resurser vad gäller lokaler, kringutrustning, backup mm var alltför primitiv och otillräcklig samt att SP-Nomenklaturans inkompetens och önskemål om gratisluncher, styrning och snyltande skulle skapa stora problem för projektets genomförande. Jag skickade en begäran om bordläggning av projektansökan till STEM för att sedan omedelbart åka hem för att aldrig mer återvända till SP. Detta gladde verksledningen som nu kunde utse en egen projektgrupp bestående av en kvartett sysslolösa doktorer av typ ”first time flippers”. En docent utan kvalifikationer för uppdraget utsågs till projektledare. I praktiken fungerade han som sysslolös målvakt eftersom verksledningen med GD/VD i spetsen var svårt titelsjuk och fina titlar smällde mycket högre än alla typer av teknisk eller vetenskaplig kompetens – i det luftslott som SP blivit kring sekelskiftet.

En andra något modifierad projektansökan med mig som projektledare (då egen företagare) skickades till STEM, med samma skorstenstillverkare som projektdeltagare och referensgrupp. Provningarna skulle genomföras vid NSP AB i Vänersborg och metallografi-, mikroskopi-, korrosionsundersökningar mm vid Volvo Aero i Trollhättan. STEM mottog ansökan 010112, projektnummer P13309-1. Kostnad ca 4 miljoner varav STEM stod för hälften och skorstenstillverkarna för den andra hälften. Allt enligt STEMs regelverk.

Nu vaknade SP:s verksledning till liv, liksom enheten för Materialteknik (MM). En hoper doktorer vid MM gick ju sysslolösa och diverse utrustning stod och dammade i vrårna. Här gavs tillfälle till reparation av en dålig ekonomi och en chans för epa-professorerna att glänsa på den europeiska byggmarknaden. Någon adekvat kompetens hade dom inte men dom var vana att köra någon primitiv camping-version. Det brukade fungera finfint – tyckte dom själva. Men i själva verket var denna projektgrupp lika okunnig som en skock spädbarn som för första gången fick se en metallskorsten.

En tredje ansökan skrevs ihop, kopierad från mina ansökningar, av epa-professor normal-Carlsson (Nomenklaturamedlem – med Asperger-diagnos) och med stöd av dr Lennart Gustavsson (konstigt nog, men han tycks senare ha övergett projektet). normal-Carlsson försökte trumma ihop en slagkraftig referensgrupp, med inbjudningar till 1) REC Indovent AB; 2) Näldens Värmeindustri AB; 3) Svenska Westaflex AB; 4) Nordiska Skorstensprodukter AB; 5) Sveriges Skorstensfejarmästares Riksförbund; 6) STEM; 7) Boverket; 8) Avesta Polarit; 9) AB Sandvik Steel; 10) Korrosionsinstitutet (KIMAB). (Bilagor).

Ingen var intresserad av att delta i projektet eller i någon referensgrupp. (Bilagor). SP:s verksledning odlade sedan 1980-talet en myt om att SP var världsmästare på provning och forskning. Men det svenska näringslivet och övriga presumtiva kundgrupper betraktade SP:s verksledning som någonting med giftstämpel – i den mån man tyckte någonting över huvud taget.

Men STEM beviljade SP projektet som fick nr 11885-2, tidplan 2001-2003, finansiering: STEM 2,1 MKr, SP 2,1 MKr. Alltså ingen medfinansiering från svensk industri. Allt skulle betalas med skattepengar. Detta var inte enligt STEM:s regler. Man anar mygel och korruption på högsta statliga nivå. (Bilagor).

2      ALLMÄNT OM SKORSTENAR

Rökkanaler av metall har en historia i Sverige som omfattar mer än hundra år – från gjutjärn, kolstål, rost-tröga stål (typ Cor-Ten) och rosfria stål av många olika sammansättningar. Aluminium och härdiga plaster förekommer vid gaseldning.

Men vad CEN/TC166 ”Metal Chimneys” är intresserade av är en korrosionsprovningsmetod för rökkanaler av rostfria stål.

Redan nu finns två etablerade tyska provningsmetoder från TUV-Munchen (lättolja) och MPA NRW-Dortmund (kol+olja). Metoden från GASTEC-Apeldoorn gäller naturgas som bränsle.

CSTB-Paris/Nantes fantiserar om det mesta sedan 15-20 år och har aldrig gett ett trovärdigt intryck. Grundläggande kompetens lyser med sin frånvaro och CSTB:s idéer och förslag har alltid ignorerats av CEN/TC166 ”Chimneys” och SC2 ”Metal Chimneys”. CSTB presenterade vid ett möte i Madrid 1996 ”planer” på ett dataprogram som skulle kunna beräkna korrosionsresistensen för varje rostfritt stål för godtyckligt bränsle. Metoden skulle kunna användas som EN-metod. Dataprogrammet var hemligt. Presentationen var virrig, studentikos, elementär, pinsam mm. Ett dataprogram för korrosionsprovning av rostfria stål vid högtemperatur / kondenserande förhållanden är idag bara en dröm. Grundläggande data saknas för förekommande jämvikter och kinetik vid aktuella drifttemperaturer. ”Vad sker med rostfria stålkomponenter av Fe, Cr, Ni, Cu mm vid kontakt med blandningar av saltsyra/svavelsyra/organiska syror m.m. vid förekommande drifttemperaturer ??” Ingen vet – undersökningar saknas eftersom problemen är nya. Dataprogram finns redan (t.ex. LETAGROP och HALTAFALL) för att hantera jämvikts- och kinetikdata samtidigt men kräver ett minsta antal  kända grundläggande konstanter i ingångsdata. De första dataprogrammen utvecklades vid KTH Stockholm och Umeå Universitet redan på 1960-70-talet och har därefter förfinats och kompletterats.

3        SP:s KORROSIONSPROVNINGSPROJEKT – PLANER OCH LÖFTEN

3.1      Mål

Att utarbeta en korrosionsprovningsmetod för rökkanaler av rostfria stål för rökgaser vid förbränning av lättolja och vedbränslen.

3.2     Planerade aktiviteter

3.2.1) Insamling av fälterfarenheter. Utvärdering av referensanläggningar.
3.2.2) Utvärdering av rökgasernas korrosivitet.
3.2.3) Europeisk samverkan med MPA NRW-Dortmund, VTT (Finland)
3.2.4) Framtagning av förslag till standardiserat provningsförfarande för verifiering av korrosionshärdighet hos metallskorstenar av rostfria stål vid växelvis eldning med ved och lättolja.

Inga av dessa utlovade aktiviteter genomfördes varken dels eller fullt ut – vilket var typiskt för SP:s fantasifulla och hejdundrande ansökningar om forskningsbidrag.

3.3     Arbetets uppläggning – enlig STEM-ansökan

a) Byggande av utrustning
b) Litteratursökning och insamlande av fälterfarenheter
c) Utvärdering av referensanläggningar
d) Kartläggande korrosionsprovningar
e) Europeisk samverkan
f) Framtagning av förslag

3.4     Budget

- Totalt 4.2 MKr:  SP hälften, STEM hälften. Skattepengar alltihop.

3.5     Tidplan

- 3 år: 2001-2003

3.6     Projektdeltagare enligt ansökan

Bo Carlsson (normal-Carlsson), Adeline Velon (AV), Lennart Gustavsson (LG), Svein Ruud (SR), Leif Lundin (LL).

3.7    Referensgrupp

Någon referensgrupp lyckades inte SP att få ihop. Mycket märkligt med sådan massiv uppbackning av SP:s akademiska maffia av idel charmtroll. Trots att Nomenklaturan med Verksledningen i spetsen – säkert med hot och tvång – tvingade vissa i övrigt kompetenta personer att skylta med sina namn i ansökan. Alla seriösa intressenter blev tillfrågade (se ovan) men ingen var intresserad.

Vid den här tiden blev jag kontaktad av marknadsdirektören Jan-Olof Johansson som måste betraktas som SP:s svagaste funktionär. Han skickade fax och brev där han ojade sig för en rapport jag skrivit om hur SITAC typgodkänt en skorstenskomponent. Att hitta SITAC:s tekniska underlag gick inte för det fanns inte, varken i SP:s arkiv eller i Riksarkivet. SITAC hade alltså typgodkänt utan tekniskt underlag. Enligt rykten i byggbranschen gick det alldeles utmärkt med hjälp av ekonomisk bestickning.

4      SP RAPPORT 2004:09

Ansvariga för rapporten är A.Velon-Flogård, B.Carlsson, S.Ruud, L.Lundin.

Först nu på gamla dar har jag lusläst rapporten. Den är läsbar rent stilistiskt med viss insikt om problemen och pedagogisk på ett begripligt sätt. Men den är pratig, ytlig och studentikos. Det måste vara Adeline som skrivit texten om ett projekt som blev ett slöseri med miljoner. Projektledaren ”normal-Carlsson (N)” har inte en så elegant penna – om någon överhuvudtaget. P.g.a. sin okunnighet och övriga handikapp har han bara fungerat som målvakt gentemot SP-VL och STEM.

Men resultatet saknar intresse för någon inom branschen. Slutintrycket är att rapporten saknar substans med hänsyn till vad man lovar och planerar i ansökan (se moment 3 ovan). Utan allt prat om Cor-Ten återstår inte mycket. Man kunde lika väl ha pratat sida upp och sida ner om tegelskorstenar. Frågan är om man gjort någonting över huvud taget av vad projektansökan lovar. Att återupprepa projektet går inte eftersom experimentella detaljer och beskrivning av kringutrustning saknas. Hela rapporten kan mycket väl vara en skrivbordsprodukt.

Kökspersonalen vid personalmatsalen skulle säkert ha kunnat genomföra projektet på ett mycket mer kompetent sätt än EPA-professorn normal-Carlssons och hans gäng.

Rapporten bör hamna i närmaste dårkista, för att sedan via papperskvarn gå till makulatur. Eventuellt har den ett kuriositetsvärde för samlare av överflödiga svenska ”forskarrapporter”.

Jag har en kopia på rapporten från STEM, men via hemsidorna för STEM eller SP går den inte att finna. SP-projektet är att betrakta som en gymnasial laboration om skorstenar generellt, från lera, tegel, gjutjärn, kolstål osv till pepparkakshus. Några synpunkter på uppläggning och genomförande:

Fältundersökningen

Av obegriplig anledning har SP valt att ”undersöka” Cor-Ten-skorstenar i gamla småhus? Efter viss eftertanke har jag insett att SP inte vet skillnaden mellan gjutjärn, Cor-Ten, diskbänkplåt, Inconel och andra handels- och trivialnamn. Avsikten med Cor-Ten-undersökningen var ett billigt sätt att fylla ut en mager rapport om ett misslyckat projekt.

Men vem bryr sig om Cor-Ten? Fel stål (Cor-Ten-stålen tillhör gruppen låglegerade stål med viss kopparhalt – används ibland i industriskorstenar och som fasadbeklädnad ), fel bränslen (vad är den kemiska sammansättningen för pellets av ProAnalysi-kvalitet?), fel temperaturområden, därmed fel korrosionsangrepp, därmed fel korrosionsprodukter, på vilka nivåer skedde ev. korrosion (i gasfas, i kondensationszoner, vid stillestånd osv). Ingen koll på någonting.

- Vem har tillverkat stålet och skorstenarna som användes vid provningarna? Var ligger svetsarna? Var skorstenarna anoljade, avfettade, betade eller i leveranstillstånd eller skedde provuttag på marknaden? Var provskorstenarna sotade någon gång, dvs bearbetade av sotningsverktyg (kan ge korrosions-anvisningar)? Vid standardiserad accelererad provning är detaljerna jätteviktiga för reproducerbarhet. CEN/TC166/SC2 har diskuterat att prova i  leveranstillstånd vilket är mycket diskutabelt när det gäller t.ex CE-märkning. Är sådana provningar reproducerbara och därmed rättvisa ?

- Bilderna på rostiga 20-30 år gamla Cor-Ten-skorstenar är av noll intresse idag – sådana rapporter finns det många och är helt ointressanta för Finland Test-projektet.
- Bränslehistorik, eldningssätt, temperaturnivåer är ytliga. Husägarna kan ha växlat mellan olika bränslen, sopor som plast mm kan ha förekommit (ger extra korrosiva rökgaser). Som erfarenhetsunderlag för korrosionsprovning av rostfria stålskorstenar är ”fältundersökningen” nonsens.
- Hur såg provningslokalen ut? Dimensioner, temperaturstabilitet, öppna/stängda portar mm. Enligt inside-information användes en provningshall där provning av ventilationsutrustningar pågick samtidigt – dvs luftomsättningarna och lufttemperaturerna var utom all kontroll.
- Vilka pannor har använts, vilka effekter, vilka flödeshastigheter? Enligt inside-information användes en panna på 150 kW ?? Lika smart som att använda en JAS Gripen-reamotor med efterbrännkammare. För att framkalla kondens i en rökkanal ansluten till en pelletseldad kamin i en sommarstuga räcker det med en hårtork. För höga rökgastemperaturer ger ingen kondens och korrosion i en metallskorsten
- Saknaden av en verklighetsförankrad referensgrupp är kompakt. Ändå fanns vid den här tiden några imaginära skrivbordsexperter vid SP som marknadsdirektören Jan-Olov Johansson och SITAC-funktionären Sven Sjökvist vilka levde rövare utan substans i ett annat sammanhang (bilagor).
- Hela ”projektet” är bara en gymnasial förstudie för praktikanter som inte vet vad som är upp eller ner på en skorsten när den kommer som byggsats.
- Alla SP:s övningar är enfaldiga repetitioner av tidigare gjorda provningar vid MPA, TUV, GASTEC m.fl. utförda sedan mitten på 1900-talet. Och det är tveksamt om SP-Borås har utfört några försök till lab-provningar över huvud taget. SP-Stockholm hade vissa planer på skorstensprovning när Göte Larsson var aktiv. Vad rapporten försöker beskriva kan vara ytliga plagiat av gamla experiment som går att finna på Internet.
- Var finns ev. nytänkande och kreativitet? Dum fråga eftersom grundläggande kunskaper saknas.
- SP underlåter att redovisa att korrosionslabbet saknade ackreditering för sin verksamhet – men framförallt saknas vetenskaplig kompetens för korrosionsprovning över huvud taget
- Kökspersonalen vid SP:s personalrestaurang skulle ha kunnat genomföra hela projektet på ett mer förtroendegivande och  vetenskapligt sätt
- Vad jag förstått upphörde korrosionslabbet att existera efter avrapporteringen av detta projekt. Och docenten normal-Carlsson flydde till Kalmar där han startade ett enmansföretag (Livekodesign) som snabbt gick upp i rök. Med sin typiska, självcentrerade och anala noggrannhet redovisar han sina prestationer på Internet till allmänhetens hänförda beundran och tappade hakor: 1984-1996 SP Sektionschef  Ytskydd och Korrosion / 1997-2000 SP FoU-chef Materialteknik / 2000-2002 SP Epa-professor, Vetenskaplig ledare / 2002-2005  Vetenskaplig konsult vid SP / 2007-  Högskolan Kalmar diverse-funktionär bl.a. i Avancerade Material – vad nu detta innebar? Det viktiga var att framhålla att innehavaren av denna påhittade stol tillhörde ”avancerade Carlsson”.

5        KORROSIONSPROVNING AV METALLSKORSTENAR DÖDFÖRKLARAD INOM CEN OCH EU

Redan i början av 2000-talet insåg CEN/TC166/SC2 Metal Chimneys, efter tio års arbete, att det var omöjligt att komma överens om en gemensam provningsmetod avseende korrosion. Som svensk representant för BST/TK68 Skorstenar deltog jag i nästan samtliga möten. På den tiden var inga öststater medlemmar i EU eller CEN, men alla var rädda för deras kommande medlemskap. Därför forcerades arbetet med CEN-standarder för hela byggområdet.

Den mycket kompetente och uppskattade ordföranden för CEN/TC166/SC2 spanjoren Ron Gidron avgick i oktober 1999 vid ett möte i Madrid – till mer lockande och fruktsamma arbetsuppgifter. Beträffande korrosions-provningsmetoder för metallskorstenar sammanfattade han läget som ”complete messe – collective suicide”.

Idag finns inga CE-märkta skorstenar där korrosionsresistens deklareras enligt någon EN-standard. Eventuellt finns nationella krav eller så står det NPD (No Performance Declared).


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu